”So sleep, sleep and lay your white body down
So sleep, sleep and lay your white body down
No matter what you do it all returns to you
No matter what you say you’ll hear it all someday
No matter what you do it all returns to you
No matter what you say you’ll hear it all someday
No matter what you do it all returns to you
No matter what you say you’ll hear it all someday” – Teenage Fanclub

Idag var jag hos tandläkaren och fick reda på att mina tänder var jättefina. Så nu behöver jag inte gå tillbaka dit på ett och ett halvt år. HURRA!!!

Så nu vet man att man har fina, hållösa tänder och ett helt höstlov framför sig att göra absolut ingenting på, och tro mig, Jag njuter av att inte göra någonting. Fast roligast är att göra ingenting tillsammans med någon annan. Det måste vara världens bästa sysslesättning. Överlägset.  

Jag är sugen på att skriva om mina känslor, men eftersom att jag inte har en endaste aning om vem det egentligen är som läser den här satans bloggen så ska jag nog låta bli. Ifall att jag skulle säga för mycket så att säga, eller för lite kanske. Dessutom är mina känslor fullkomligt oväsentliga i den här världen. Ungefär som en fjärt i universum.

”And suddenly
You’ve done it all
You won me over
In no time at all” – Angels and Airwaves

Det känns förträffligt bra att den låten talar till mig nu för tiden. Hade den inte gjort det, hade jag fortfarande varit en tråkig person. Ju mer musik som talar till mig, desto bättre mår jag.  Klockan tolv inatt inleds mitt höstlov. Ett höstlov jag tror kommer bli ganska så lyckat, med inte så mycket aktivitet, men den aktiviteten som sker tror jag kommer vara rolig och givande.  (förutom tandläkaren, men det är ett kapitel för sig som jag lär komma till..)

Idag var det vackert väder hela dagen, och det var ju kul. Fast jag har inte varit ute alls mycket. Dels för att jag är lat, och dels för att det är ruggigt kallt där ute. Kyla är så stelt. Det enda positiva kyla bär med sig är att man får en anledning att krama om den man gillar när man fryser. Fast det är ju faktiskt riktigt positivt.  Om man nu har någon att tycka om, vill säga, men det har väl alla? Jag kan ju krama om Kanin om jag är riktigt desperat. Honom tycker jag om. Emily (min närmsta kollega) däremot kan inte krama om Zorro (hennes kanin) längre. Han såg ljuset i torsdags. Den stackaren var bara skinn och ben på slutet, han har det förmodligen bättre där han är nu, om han inte har kommit till Kaninhelvetet. Fast jag tror ändå inte på himmel och helvete.

” I never was a part of you”

Idag köpte min snälla mamma en stor, maffig chokladboll till mig, men den var inte alls som jag (och hon) trodde. Den var fylld med en konstig smörig sörja och det ver egentligen bara utsidan på den som var som en chokladboll är mest. Jag och mamma blev ytterst besvikna och fick slänga chokladbollen som inte alls uppfyllde våra förhoppningar. Det blir alltid bäst när man gör saker själv, men jag är ändå glad att mamma slängde ut pengar på mig.  Min mamma är nämligen väldigt snäll mot mig.

Idag när jag vaknade trodde jag att det skulle bli en kass dag. Trots att solen sken och fåglarna kvittrade kände jag mig nere, och det är ju inte alls bra med tanke på att jag har höstlov och allt. Som tur är så blev dagen inte alls dålig utan faktiskt riktigt bra och nu är jag på ett strålande humör, men vad talar jag om? Dagen har ju faktiskt bara börjat!

För övrigt är det en sak jag inte förstår. Det är inget negativt alls. Det jag inte förstår är bara en sak: Ska jag få som jag vill en gång till? Det skulle ju vara fantastiskt, men är det möjligt?

”I’m gonna show you, man, the meaning of soul”

Jag känner mig inte motiverad att skriva när jag inte kan ladda upp bilder. Bilderna förstärker liksom hela skriften och gör den bigger, better and uncut, men nu måste jag berätta om mitt nattliga äventyr. För inatt var det storm och stormen var stor. Jag vaknade av att det piskade mot rutan och vinden ven runt husknuten, regnet smattrade mot marken och man kunde riktigt känna kylan utanför. Det var det mysigaste jag har varit med om på länge. Jag ville bara krypa ihop till en liten boll, spinna nöjt och känna en hand mot min päls, men jag är ju ingen katt så det gick inte. Jag fick nöja mig med att lyssna och känna och njuta och vaggas till sömns av stormens öga.

Det är en mening med att bli väckt av en storm. Det finns en anledning till att man vaknar och den anledningen är helt enkelt att en högre makt inte vill att man ska missa det. Det är som en hel show av ljud rakt utanför fönstret, en naturens konsert och det är inget man vill gå miste om. Det är något av det vackraste man kan få uppleva, och det var vackert. Jag tänker ju på det än. Då måste det ha betytt mycket. Precis som mycket annat. Är det därför man minns saker? För att de betydde mycket? Eller minns man för att man måste?

Nu vill jag åka hem och äta bullar, men jag får väl snällt vänta på att min buss ska anlända. Jag vill nog inte gå hem idag. Det känns inte så motiverat att göra det i det här vädret. Det stormar ju fortfarande lite lätt där ute. Som kärlek. Kärlek stormar runt hela tiden. Och du.

”we’re already gone in our perfect way”

Jag kan inte ens lyda en order när det handlar om mitt eget välbefinnande. Jag spelade piano nyss, och förut idag trots att jag inte får. Min stackars överansträngda arm värker som aldrig förr och jag har dåligt samvete, men det går verkligen inte att låta bli. Speciellt när man vet att man inte får göra en sak, det är då man verkligen vill göra det, eller hur? Det lät ju bra i allafall. Bättre än vad det brukar göra. Det är nästan lite charmen med att spela piano när man inte borde, då blir allting bra.  Allt som är förbjudet är sött. Eller hur?

Förutom att förvärra mitt eget tillstånd idag kan jag inte påstå att det har hänt mycket. Jag skulle kunna skriva en utförlig genomgång om min dag, men jag tror fortfarande inte att det är någon som finner det särskilt intressant över huvud taget. Vad är det för mening med att läsa vad jag åt till lunch? Hjälper det mot några problem? Om det gör det så lovar jag att jag hädanefter alltid skall skriva vad jag har ätit.. Usch och fy, föresten. Bilddagboken ligger nere och jag känner mig ensam. Det är ju nästan som att vara med i en annan människas liv när man bevakar andra människors bilddagböcker,eller hur? Ganska spännande faktiskt, men nu går det inte och jag sitter här och undrar vad tjejen i norrland har gjort idag. (det var ett skämt)  Undrar om det är någon som undrar vad jag har gjort idag. Om den personen läser min blogg lär ju han/hon bli rätt så besviken i allafall. Nu fick jag dåligt samvete igen, men hjälpars! Varför ska jag ha det??

Jag känner mig ytlig. Det jag har skrivit hittills är verkligen inte alls kul att läsa. Jag skulle garanterat ha skummat igenom det om jag hade varit någon annan. Själv kan jag inte göra det, för det är jag som skriver det.. antar jag.

Hösten är officielt här nu i allafall. Ingen kan förneka det. Det kom rök ur min mun när jag var ute förut. Det är det främsta tecknet, dessutom är det ju höstlov nästa vecka. Höst-lov. Jag vet inte vad jag ska ta mig till med den veckan.  Ska jag sitta inne i ett moln av tankar och skriva ner ord på ett vitt papper? Eller ska jag ta mig någonstans? Ska jag försöka hitta dig? Vill du att jag ska hitta dig?

”you just call out my name, and you know wherever I am, I’ll come running to see you again” – Jag är SÅ trött på den låten. Jag hoppas att jag sjöng den för sista gången (någonsin) idag (ikväll).

Idag har jag egentligen inte gjort så mycket förutom att ta mig tid att bry mig om mina egna tankar. Jag har tänkt en hel del faktiskt, men jag är inte riktigt säker på vad jag kom fram till. Nåväl. Följande är det jag är säker på:

1. Någon, någonstans som jag har träffat och lagt märke till, har lagt märke till mig också.

2. Jag är trött på mitt gamla liv, och jag är trött på att gå runt och tänka på det.

3. Jag börjar bli lite kär? (okej, det här är jag inte helt säker på, men det är endast för jag inte riktigt har koll på vad kärlek egentligen innebär. Måste man känna personen man blir förälskad i väl först? För i sådana fall är jag väl fortfarande ensam och tråkig)

Hur ska jag få ordning på det här? Ge mig ett råd nu då!

”I believe when I fall in love with you it’ll be forever” – Stevie Wonder

Det regnar ute. Jättemycket faktiskt, och för kanske fjärde gången vänder jag mitt huvud mot fönstret och tittar. Jag tror att jag ser blixtar i pereferin hela tiden, men det kan väl inte stämma att det åskar i oktober? Nej, det tror inte jag heller.     Det händer så mycket oväntade saker här i världen, och oplanerade. Här går jag runt i min egen lilla dimma och ser bara det jag själv känner igen, när i själv verket en massa nya, roliga, spännande, mysiga saker händer runt omkring mig. Jag borde ta tillvara på de nya händelserna istället för att försöka återuppleva de gamla. Sluta leva i gårdagen kanske man kan sammanfatta det med?

Fast det gör jag inte heller. Lever i gårdagen alltså. Knappast. Om jag fortfarande hade gjort det kan jag lova att jag fortfarande hade skrivit deprimerade saker om min olyckliga kärlek, som jag faktiskt inte alls tycker är särskillt olycklig längre. Mest patetisk och idiotisk. Varför ska man behöva vända ut och in på saker för att kunna fatta ett beslut?

Imorgon kanske jag ser någon i skolan. Någon som jag kanske vill se i skolan..

Dm C G – Konsten lämnar ingen plats för eftertanke

Jag känner mig så oerhört tung och omtumlad. Jag vet varför. Det är någonting i mig som vill komma ut, igen. Jag har en idé som ligger och ruvar, en melodi som gömmer sig långt, långt bak. Det är alltid lika svårt när det blir så. För det första brukar det bli fel, och när det blir fel hamnar jag i ett stadie av tomhet och hopplöshet, in och för sig hamnar jag alltid i det stadiet när jag har skrivit någonting nytt, men om det jag har skrivit är bra kan jag åtminstone fylla tomrummet med att spela det om och om och om igen. Nu har jag inte kommit så långt ännu, min idé ligger fortfarande och ruvar inom mig, byggs upp till att bli något komplett, men den är fortfarande för långt borta för att jag ska kunna nå den. Det är frustrerande må jag säga, nästan lite läskigt. Jag vet ju nu att om det inte blir bra kommer jag att klandra mig själv ända fram tills dess att jag får en ny idé. Jag satt vid pianot nyss. Ja, jag spelade också, jag satt inte bara där.. Och helt plötsligt började någonting byggas upp, någonting nytt. Det var moll, mycket moll. (moll=sorgligt) Moll på ett bra sätt. Tror jag. Usch, jag vet inte. Jag har huvudvärk. Vad tänker jag på egentligen?

 

”Hapyness comming and going. I watch you look at me, watch my fever grow”

Igår. Jag. Nej, jag vet inte. Jag vet inte vet inte vet inte. HERREGUD!

Okej. Igår var en ganska kass dag fram till runt klockan 11 på kvällen då allting vände till ett gnistrande ljussken sänt från ovan. Änglarna sjöng och solen sken bakom mörkret. Jag var lycklig, nervös, ostadig, fnissig, ja allt det där som man är. Och kanske, KANSKE om jag har tur kommer exakt samma sak hända igen snart. Hjälp vad besviken jag kommer bli när jag inser att det inte alls kommer bli så..

Ska jag berätta om min dag?

Jag gör ju aldrig det. Berättar hur jag har haft det och vad jag har gjort osv. Det beror mest på att jag anser att jag har en rätt att inte avslöja för mycket av mitt liv för de människor som faktiskt bryr sig om att läsa det jag skriver här, i min blogg, dessutom så kan jag inte påstå att jag gör så mycket på dagarna heller..

Nåväl. Låt mig berätta. Idag vaknade jag upp klockan 06.35 av att Hitler vrålade ut ett islket rop i min mobiltelefon. (jag vet, det är förfärligt att ha Hitler som väckningssignal, men inse fakta, man vaknar upp förbannat bra av att höra honom!) Jag gick upp och klädde mig för en svinkall skoldag. (min skola slösar inte onödiga pengar på uppvärmning) Därefter gick jag ner till badrummet och lade på ett mysigt lager smink varefter jag kopplade in min plattång, plattade håret, skumläste tidningen och gick till skolan, Nej, jag åt ingen frukost. Jag har fått problem med det den senaste tiden. Bussen stod på plats när jag kom till busstationen. Jag har i och för sig tre bussar att välja på att åka varav en går direkt och de två andra åker in i en liten håla kallad Lundsbrunn och hämtar upp lite skolungdomar. Jag väljer oftast att åka någon av Lundsbrunnsbussarna av två anledningar: 1. De är alltid först på plats på busstationen och jag fryser. 2. Det är ganska skönt att åka buss och jag vill att det ska vara så länge som möjligt.

Jag åkte buss och lyssnade på min kära Mp3 spelare som är ganska så sliten, men aldrig kommer sluta fungera. (om jag får säga vad jag tror..) Oasis var det jag lyssnade på, för Oasis är väldigt bra just nu. Oasis är höstmusik och jag gillar det.  Väl framme i skolan gick jag till mitt skåp,hängde av mig min jacka och gick mot datasalen för att göra ett dataprov i Word. Jag tror det gick bra.., det borde ha gått bra. Vem klarar inte av word liksom? Efter det hade jag två timmars oerhört underhållande matte med linje- stapel- och stolpdiagram. Jag räknade minutrarna..

Lunch. Lunchen bestod av lasangette. Vegetarisk för min del. Den var helt okej, men jag har ett litet problem med att äta ibland. Efter lunchen var det svenska. Vi hade läxförhör på svenska synonymer och jag fick alla rätt (igen). Efter det var det engelska. Vi fick tillbaka ett fånigt engelska prov och jag hade ett fel. MVG med andra ord. Lite lustigt för jag hade bestämt mig för att inte anstränga mig för mycket i skolan den här terminen eftersom att jag var, näst intill, knäckt efter nian då jag fick 14 MVG av 16 möjliga. Tyvärr har jag inte lyckats med mitt slappande med tanke på att jag, hittills bara har fått MVG på de proven jag har gjort. Skit också.

Klockan 13.51 åkte jag hem med buss nummer 202 som, för en gångs skull, INTE gick genom Lundsbrunn utan direkt hem till mitt älskade Götene. Kvart över två var jag hemma. Då gjorde jag negerbollar och åt upp allihop. (OJ! förlåt! chokladbollar menade jag, såklart!) När jag åt dem läste jag Kalle Anka som är världens bästa serie någonsin. Oerhört bra måste jag säga. Jag lär aldrig tröttna på den.

Det var min dag. Erkänn att det är roligare att läsa när jag skriver om mina filosofier?