Arkiv för november, 2006

Inlagd i Okategoriserade november 28, 2006 av musc

”pull my hands out of control”

Idag när jag kom hem från min mycket ansträngande repning doftade det pepparkakor i heeeela huset. Pappa satt, som en pappa ska göra, vid matbordet och läste tidningen och mamma, min stackars moder, stod vid spisen och bakade för fullt. Jag satte mig ner för att äta en massa god pasta med pastasås när en fjäril uppenbarade sig. Först trodde jag att det var jag som hade blivit knäpp av allt musicerande, men insåg snart att det faktiskt var en riktigt fjäril som irrade runt i vårat kök. Eftersom att varken mamma eller pappa verkade bry sig särskilt mycket gick jag på fjärilsjakt. Det tog en stund, och det var faktiskt inte ens jag som fångade den uatn min härliga fader som slängde sig på köksgolvet där fjärilsstackaren hade satt sig ner för att vila.. Med lite teamwork fick vi i allafall ut den stackaren i friska luften igen och jag kunde, i lugn och ro, äta upp min pasta med pastasås.

 Igår lade min broder en gaffel på spisen. Skaftet på gaffeln smälte en aning och förvandlades till ett vackert konstverk som jag gjorde mitt bästa för att få en bra bild på. Snart flyttar han föresten, min bror alltså. Idag har han köpt en dator, en datastol och en tavla till sitt nya hem. Jag kommer nog sakna honom när han är borta, fast det blir nog lite skönt också.. fast det erkänner jag aldrig!…! Nu ska jag öva på mitt gehör inför provet i gehörs- och musiklära nästa vecka. Lycka till, Lina.

Inlagd i Okategoriserade november 27, 2006 av musc

”Gold Lion’s gonna tell me were the light is”

Idag vaknade jag upp och hade ångest, magkatarr och svettiga ben. Jag hade drömt konstiga drömmar om dagens pianolektion och var brutalt orolig att jag inte hade tränat ordentligt och att min pianolärare skulle ge mig den där nedlåtande blicken som man kan få av honom ibland. Jag hade en urdålig morgon och kunde knappt få i mig någon frukost. Lunch var inte att tala om eftersom att den låg precis innan min pianolektion. Jag satt istället i ett utav övningsrummen och övade så att händerna värkte och ögonen tårades. Jag hade, dock inte behövt vara så nervös för det gick URBRA! Han sade till och med att han var imponerad OCH att han inte alls hade väntat sig att jag skulle lära mig låten jag spelade på bara en vecka. Han sa, dessutom att jag inte hade gjort ETT ENDA fel. Gissa om jag log stort när jag gick ut från lektionen.

Det är ju den 27:e idag. Och den 27.e är min turdag, så det kanske hade med den saken att göra.  Fast det tror jag inte egentligen, jag är bara så oerhört känslig för sådana saker. Det måste ha med psyket att göra tror jag.  För övrigt så kommer min dator PÅ RIKTIGT på torsdag. Gissa om jag längtar. Ja, det gör jag. Sjukt mycket. Nästan lika mycket som jag tycker om Johan, fast inte riktigt. Han är lite bättre än en dator..

 Det var någon som sköt raketer ute förut. Jag blir alltid lika glad när sådant händer. Speciellt när det inte ska hände egentligen. Därför sprang jag och hämtade min kära, urkassa kamera och försökta föreviga ögonblicket, men det blev tyvärr inte bättre än såhär.  Jag har blivit intervjuad av tidningen idag också, så om någon läser Skaraborgs läns tidning imorgon eller på onsdag så kanske det dyker upp en bild på lilla mig. Det är en urusel bild, dock, men det kan inte jag hjälpa. Jag orkade inte klaga på fotografen.

Inlagd i Okategoriserade november 25, 2006 av musc

”the day brakes, your mind aches”

och jag fick ingen dator. Jag blev oerhört upprörd när skåningen jag pratade med förklarade för mig att de bara kunde leverera datorn mellan 12.00 och 14.00, vilket innebär att jag måste se till att vara hemma då och hu ska jag lyckas med det? Som ”tur” är så är mamma ledig på torsdag och kan ta emot den där förbannad leveransen, men jag hade verkligen riktat in mig på att få datorn igår, så nu är jag bara upprörd och missnöjd.

För övrigt så sov jag till tolv idag, då mor min väckte mig. Det är inte likt mig att göra sånna saker, men skönt var det. Oh ja!

Inlagd i Okategoriserade november 23, 2006 av musc

”santa claus is comming to town”

..och för min del kommer han en snabbis imorgon också, då levereras nämligen min efterlängtade Macbook och jag är oerhört spänd. det är som dagen innan julafton, det roliga är att det i princip ÄR dagen innan julafton fast en månad för tidigt… För övrigt har den här dagen varit oerhört långsam på ett oerhört snabbt sätt. Jag började dagen med att längta hem i bussen påväg till skolan, sedan spenderade jag typ hela skoldagen med att önska att den skulle ta slut och *vips* så sitter jag här och det är snart imorgon. Det är ju helt sannslöst.

Idag fick jag veckans Kalle Anka tidning plus en almanacka för 2007 OCH en julkalender. Kan det bli bättre eller? Jag avgudar Kalle Anka och ag älskar julen. Den här dagen har nästan varit fulländan, om det nu inte var för att jag saknar Johan lite.., men det tänker jag inte erkänna för någon!

Det regnade ute, så jag bestämde mig för att låta det regna lite här inne också.

Inlagd i Okategoriserade november 22, 2006 av musc

”Inject me with a billion knives or maybe only with the love”

Well, well, well. Snart far min fader till Tyskland och snart kommer min dator. Snart kommer skivorna min mamma beställde och snart har jag min första spelning med mitt nya band. Snart fyller farfar år och snart är det skolavslutning. Snart ska jag äta kvällsmat och snart är jag gammal. Vad jag försöker säga är att ordet ”snart” är väldigt relativt.

 Jag och mitt nya husdjur

Inlagd i Okategoriserade november 21, 2006 av musc

”don’t you turn you cellphone off in church?”  ” It might be God..”

HELVETES DJÄVLA SKIT SKOLSKÖTERSKOR! Vad har jag gjort för fel? Varför vill de aldrig lämna mig ifred? ”Jag tycker du kan komma tillbaka om tre veckor så kan vi väga dig igen och se så att allt är som det ska” DRA ÅT HELVETE säger jag bara! Låt mig vara! Jag vill bara leva ett helt vanlig, djävla liv. Jag orkar inte INTE INTE INTE!  Jag kanske väger för lite, men det är fanimig inte deras problem ändå!

Jag hatar dem. Jag vill döda dem. Nu mår jag skit. Hela den här dagen är förstörd på grund av det äckliga aset.  Nu vill jag hem, hem och gråta och sitta för mig själv och slippa den här skiten. Varför är det så viktigt för andra människor vad jag väger? När jag inte ens orkar bry mig. Hjälp mig, snälla

Inlagd i Okategoriserade november 19, 2006 av musc

”…and a case of bad breath”

Just nu önskar jag att jag hade en massa pengar. Det här med min dator har gjort att jag vill ha en massa dyra prylar. T.ex. en EOS 400D (kamera) och en Gibson Les Paul New Century(gitarr). Det är nog inga billiga saker precis.. Dessutom vill jag ha ett gäng nya cd-skivor och en cd-spelare. Jag kanske borde köpa en trisslott? Eller typ 10000 stycken. Om jag har tur kanske jag vinner en miljon på någon av dem och då har jag väl fortfarande gått med vinst? 250000 spänn på trisslotter..

 Snälla, rara, söta, rika människa som läser det här: Jag lovar att jag gör dig en gentjänst!

Inlagd i Okategoriserade november 18, 2006 av musc

”if I were you, holding the world right in my hands, the first thing I’d do is thank the stars for all that I have”

Jag fick ett mail från apple idag. Min dator kommer levereras senast den 25:e november! Det innebär att jag garanterat kommer få den nästa vecka. Om jag är glad? JAG ÄR ÖVERLYCKLIG! Det är bättre än skor! För övrigt väcktes jag klockan 08.50 imorse av att min bror spelade urkass musik på sjukt hög volym så att det dunkade i hela huset. Jag blev mycket irriterad och lyckade ssomna om till 10.15, men eftersom att jag hela tiden hörde den fruktansvärda musiken i bakgrunden fick jag knappast någon djup sömn och det var inte skönt heller för den delen, så nu är jag galet trött istället. Jag funderar på att ta mig en tupplur, det är bara det att jag har så svårt för att sova mitt på dagen trots att jag är hur trött som helst. Samtidigt vill jag vara pigg ikväll. Kvällen är ju den roligaste tiden på dygnet. Min bror är 20 år föresten.Jag förstår inte varför han vaknar halv nio på morgonen.

 men visst är han söt..?

Inlagd i Okategoriserade november 16, 2006 av musc

”To be there and everywhere Here, there and everywhere”

Jag gillar att min far är tystlåten av sig. Det gör att man aldrig behöver känna sig olustig för att man inte talar med honom när man är ensam med honom. Det finns dock tillfällen då jag skulle önska att han var lite mer pratsam, min käre, käre fader. Som idag. Självklart har han inte planerat att berätta för mig, eller någon annan av oss barn för den delen, att han ska fara iväg till Tyskland i början av December och kanske inte ens kommer hem i tid till julafton. ARGH! Pappa! Jag blir upprörd när han undanhåller sådan väsentlig information. Vad hade jag gjort om han inte hade berättat att han skulle till USA i våras till exempel? Då var han ju borta i en evighet kändes det som. Vi hann ju till och med göra vissa förändringar här hemma under den tiden han var väck. Fader min som står i farstun för tillfället. Ibland önskar jag att han berättade mer, men jag älskar honom ändå.

Åhnej! Jag har glömt att mata kanin idag igen. Den stackaren kommer svälta ihjäl om jag inte tar mig i kragen och börjar ta hand om honom. Fast jag tror att han trivs ändå. Han har ju hö och gräs att tugga på, och nu regnar det tillräckligt mycket för att hålla hans törst borta. Fast jag borde ändå skämmas. Ignen idé att försöka prata bort saker. Den stackaren får inte tillräcklgt mycket uppmärksamhet och jag är en ond människa. Fast inte helt on, jag har ju åtinstone dåligt samvete.

 POLARN!

Inlagd i Okategoriserade november 15, 2006 av musc

”Just the way that her hair fell down around her face
And I recall my fall from grace
Another time another place”

Dire Straits. Det var länge sedan jag hörde dem för första gången. På den tiden då min familj hade en svart bil utan luftkonditionering och vi bilade ner till Frankrike i 30 graders värme med alla bilfönstren öppna. På den tiden då min far hade ett väldigt skiftande humör och min mor var den nästa på att läsa kartor upp och ner. Då spelades ett band med en livespelning med Dire Straits hela vägen ner till Frankrike. Det positiva var att ingen i familjen tyckte det var iriiterande, ens lite grann. Vi njöt alla av den musiken. Kanske för att den passade så bra in när vi susade fram på autobahn i Tyskland på vägen mot Le France. Jag lyssnar på Dire Straits nu och musiken är fortfarande bra. det är nog det enda jag inte har tröttnat på efter att ha hört det för mycket. Dire straits och Duran Duran kanske. Musik, för övrigt, är djävligt underhållande och jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag tvingades leva i tystnad. Tack och hej!