Just like you said it would be

Inatt drömde jag en hemsk dröm. Det var en dröm i vilken JAG var för djävlig. Jag var en hemsk och elak människa som gjore livet surt för andra och nu är jag rädd att ja faktiskt ÄR en hemsk människa som gör livet surt för andra.
Däröfr tassar jag på tå runt människor just nu. Jag kan inte påstå att jag undviker konfrontationer, men jag försöker skylla det mesta på mig själv så att de inte ska bli för arga på mig. Jag vill verkligen inte vara en dålig människa, jag är inte på humör för det just nu.

Min mamma påpekade idag att hon tyckte att min stubin hade blivit snäppet längre.
Jag brukade vara något fruktansvärt lättantänd och sprängdes i bitar av ilska över minsta lilla händelse, men nu har jag tydligen lyckats samla mig. Jag vet inte om det verligen är så bra, dock. Det känns som att jag bär på mycket sorg istället och det kan väl knappast vara bättre?
Varade inte ärlighet längst?

”Put ‘em on me Put ‘em on me Put ‘em on me
Put your hands on me”

do you believe in love? do you believe in shame?

Well. Idag har inte heller varit någon särskilt händelserik dag, men jag är på bättre humör och jag prioriterar rätt saker i livet. Det är förmodligen fullkomligt normalt att växla humör lite hipp som häpp här i livet. Allt efter vad det är för väder, hur håret ser ut och hur man har sina kläder liksom.

Mmm! Jag blir så sugen på att ha en hund just nu. En sån där ganska så stor en som man kan leka med, men vara stolt och stöddig över på samma gång. Typ, en korsning mellan en schäfer och en golden retriever kanske? Om det finns några sådana vill säga. Min granne har en jättestor, lurvig schäfer. Han är den sötaste hunden jag sett i hela mitt liv, och hans tassar gör GIGANTISKA avtryck i snön när han är ute och går med sin ägare (eller vise versa kanske..)
En sådan skulle jag vilja ha, honom vill jag ha.

En hund är bättre än en man i många fall. En man är bättre än en hund i ett fall, men det kan vi stryka.

You go your way and I’ll go mine
But my way’s better
And it took less time

Usch vilken medeldag. Det har inte hänt någonting, jag har inte gjort någonting och jag här nästan inte känt någonting.
Jag drömde en dröm inatt, men jag önskar att jag inte hade gjort det. Den drömmen hade allt, men jag har fått höra att det i verkliga livet brukar ske raka motsatsen mot det man har drömt. Så det enda som faktiskt har hänt mig idag/inatt är något som ännu inte har hänt och som förmodligen inte kommar inträffa, men som gör att jag har ganska så kassa förhoppningar på den närmaste framtiden. Det får väl bli till att begrava sig i arbete igen. Det är jag ju bra på.

Jag vill åka pulka, dock.

in my life. Ohohohohoh

Musik Direkt gick av stapeln. klockan 07.00 var Lina uppe ur sängen och fit for fight (nästan)
08.00 åkte pappa P-O och Lina mot stora staden Falköping. i var framme ungefär klockan nio. Pappa släppte av mig och erbjöd sg sedan att följa mig in, men jag avböjde hans förslag. Jag kan nog faktiskt klara mig lite själv..
Jag checkade in, fick en t-shirt och ett armband och satte mig ner på golvet i väntan på bättre tider. Jag kände mig lite smått ensam med tanke på att jag skulle uppträda alldeles själv och inte hade något band att skälla på..
Som tur var skulle ju både eric och ludwig från min klass vara där, plus mikael så det var väl kanske inte så illa trots allt.

09.30 var det information och därefter seminarium där man mätte sina krafter mot kompletta främlingar. Jag knöt lite bekantskaper också, det var skoj.

På eftermiddagen var det dags för soundcheck för min del och jag var nervös som en idiot, trots att nästan ingen tittade på när jag soundcheckade, men det aksnke var det som gjorde det så himla läskigt..
Efter soundchecket var det bara till att vänta.
klockan 17.00 började spektaklet och jag var nervös så att min kroppstemperatur förmodligen låg på minusgrader.
Efter pausen skulle jag spela, ungefär. Jag gick upp på scen, rädd som ett lamm. Satte mig på min pall. tog ett ackord och sjöng och skrålade i cirka tio minuter och publiken jublade.
Efteråt kände jag mig som en fjäder. Jag hade lätt kunnat flyga iväg.
Jag fick beröm, diplom, men gick inte vidare till nästan delfinal. Det var lite tråkigt, men ack så väntat.
Därefter åkte jag hem och åt paj. Nu ska jag sova för jag är trött som ett as och det är bannemig skola imorgon.
Godnatt..!

I could be J. Egdar Hoover n’ you’ll be J.F.K

För cirka tre veckor sedan skrev jag om den här dagen. Lördagne den 27:e januari. Jag var stensäker på att det skulle bli en fantastiskt bra dag. Jag tvivlar på det nu. Nu när jag ligger i min pappas säng klockan åtta på en lördagsmorgon med en värkande mage som orsakar svåra sömnproblem. Vad ska jag möjligtvis kunna göra av den här dagen? Vad kommer få den att bli lyckad?

Om inte det här slutar som en bra dag vet jag inte vad jag ska ta mig till. Ända sedan 2002 har bra saker skett den 27:e, det har åtminstone aldrig hänt något fruktansvärt, men nu känner jag mig osäker på min tro på den här dagen. Hur ska den möjligtvis kunna sluta lyckligt om jag mår såhär? Både psykiskt och fysiskt. Snälla, hjälp mig!

————————————————————————
17.40

Puh! Sicken tur. Det blev faktiskt ingen kass dag alls.
Efter att ha somnat om i mina föräldrars säng och sovit som törnrosa till klockan halv ett gick jag upp och möblerade om mitt rum. Jag ställde LP-spelaren på en mycket mer praktiskt plats än förut och blev riktigt nöjd. Därefter vilade jag lite och gick sedan iväg till kusin Dante och hämyde upp min gitarr och mina låtböcker. Väl hemma igen satte jag mig och funderade på vad jag skulle framföra imorgon på musik dirket. Jag har ett bidrag färdigt.
När jag satt och funderade som bäst entrade pappa huset. Han har varit i Tyskalnd i några veckor och jag blev fantastiskt glad över att han kom hem en hel vecka tidigare än planerat. Speciellt med tanke på att jag har matteprov nästa vecka.
Han och jag letade därefter efter en batteriladdare, men kunde inte hitta den. Mamma hittade den när hon kom hem istället.
Nu lyssnar jag på Duran Duran och väntar på att min svarta hårfärg skall verka. Därefter ska jag äta en massa godis precis som igår och gå och lägga mig tidigt så jag orkar upp imorgon. För imogon blir det Falköpig för hela slanten mina damer och herrar. Den 27:e är alltså, och förblir en bra dag. Kanske inte för mig som person hela tiden, men för andra och för världen i största allmänhet.

Ps. Jag älskar mina två gitarrer. Visst, de är bara två stycken och ganska så halvkassa båda två, men jag älskar dem ändå. ds.

I want you to notice
I want you to care
oh horatio

I met Horatio five years ago
Jag är så stolt. Jag minns när jag var mindre och kunde fastna på biblioteket i flera timmar, letandes efter böcker, eller (så som oftast var fallet) sittandes vid en av deras datorer. Surfandes på, på den tiden nya, lunarstorm eller kanske försöka skaffa ICQ som, på den tiden, kändes som en omöjlighet. Alla siffror och all denna engelska.
Nåväl. Idag fastnade jag där igen. På biblioteket alltså. Det var en tidning som höll mig kvar, men det kändes så bra att inte vara påväg någonstans. Bara vara där man var och tänka på det man tänkte på och inte bli störd av någon. Så underbart skönt.

När jag kom tillbaka hem åt jag två lussekattsbullar. Min mamma har gjort lussekatter, fast bullformade så att det inte skulle kännas för juligt. Det var syndigt gott. Efter det slog jag mig ner i bastun en stund för att få upp kroppsvärmen för en gångs skull. det är galet kallt här. Bara 18 grader ungefär. Det är mindre roligt när man kommer in från kylan utomhus.
Och nu, nu sitter jag bara stilla. Lyssnar på fantastiske Tiger Lou och funderar över världen och livet. Nej, det gör jag väl kanske inte, men jag funderar på vad jag ska spela för Falköpingsborna på söndag. Det är ju Musik Direkt då, och ärligt talat så har jag knappt ägnat en tanke åt mitt framförande förrän nu, men det lät väl lösa sig så småningom. Det jag borde göra först och främst är nog ändå att hämta hem min gitarr från replokalen kanske. Jag ska bara vila lite först.

För övrigt så vill jag framföra en önskan. Min önskan:
Älska mig

you make the sound of laughter and sharpened nails seem softer

Det kanske är någon som har märkt att jag skriver mer här nu än vad jag gjorde för ett tag sedan. Det beror på att 1. min iDisk är full och 2. Jag har inte råd att skaffa en prenumeration på .mac… så kan det vara, men det här duger väl fint hoppas jag. det är ändå bara ord.

Oj oj, gissa om jag var förvirrad idag. Jag trodde att det var tisdag, plus att jag var helt beredd på att det var fredag imorgon. Det finns ju ingen som helst logik i de tankarna över huvud taget. Det fick mig att känna mig ganska så förvirrad när jag insåg att det faktiskt var onsdag.
Det gjorde mig, dock, ganska så glad. Jag hade ju förväntat mig att inse att det var onsdag imorgon, ja..och tisdag idag osv.

Förutom detta har det inte hänt någonting idag. Jag är ledsen över att meddela att det oftast inte händer så mycket på dagarna för min del, om nu inte någon är sjukt sugen på att ta del av detaljer om min mycket intressanta ljudproduktionstekniks-lektioner eller kanske om idrotten och gehörs-och musikläran?
vad jag menar är att jag går i skola, och när man går i skola händer det inte så mycket på dagarna förutom att man går på sina lektioner och snackar om fullkomligt oviktiga saker med sina klasskamrater. Typ myrors liv.
Idag fick jag i och för sig reda på att en av mina klasskamrater ska sluta och börja estet-dans istället. Det var en ganska så tråkig nyhet, men om hon tycker att det verkar roligare än musik så är det väl upp till henne helt enkelt.

När jag kom hem från skolan gjorde jag läxor i en helt timma! Valigtvis brukar jag gå upp och sätta mig framför teven det försat jag gör, men idag tog jag mig i kragen och gjore lite nytta. Det kändes bra.
Nu ska jag lata mig, sedan får vi se vad kvällen kan ha att erbjuda.
Holidolidumilump!

here she comes again. I still don’t know were I am

Det fanns, eller finns kanske..jag vet inte riktigt om man kan säga att de finns eller fanns, men i alla fall, ett band som hette, eller heter, jag vet inte riktigt om…SKITSAMMA.. Brainpool.
När jag var i min guldålder (dvs. sju år gammal) var de min hjältar. Mina åror när min motor hade slutat fungera, mina extra hjul till bilen, mina cd-r skivor när mp3 gick sönder, ja du fattar. Jag avgudade dem och älskade dem av hela mitt hjärta. De fick ihop mig med min första kärlek (inte för att det varade särskilt länge) och de piggade upp mig vid alla tillfällen.

När jag var tolv år byttes Brainpool ut mot Duran Duran. De fyllde, i princip, samma funktion. (förutom det där med kärleken) Jag älskade och avgudade dem av hela mitt hjärta ända tills nu, då jag insåg att deras tafatta comeback endast har gjort dem sämre.

Mitt problem är: Vad sak jag avguda nu? Kommer man till en del av livet då man inte längre behöver älska ett gäng skrikande musiker? Jag vet inte, men jag känner mig inte särskilt nere i alla fall. Det verkar inte som att det här påverkade mig lika mycket som jag trodde att det skulle göra för fem åre sedan.

Kärlek är , för övrigt, det svåraste som finna att förklara. En dag hatar man det, en annan älskar man det. Jag citerar K-J Svensson (sångare i The love Injections) ”well, today love is hot, but tomorrow it’s not”
Exakt. Vad kommer jag känna imorgon? Inte en aning, men det blir säkert jättabra, det med.

Nu ska jag roa mig i 45 minuter. Sedan blir det kul, och på Söndag kommer jag uppträda på Musik Direkt i Falköping. Kom dit, vettja, och se mig göra bort mig inför ett gäng människor jag aldrig kommer träffa igen.

still you want me all the time, you do

Puh. Ännu en pianolektion har gått till sin ände, vilket innebär att jag har en mindre kvar..(ganska så logiskt)
Det har snöat nu. Vintern kom för sent igen, det verkar som att året har blivit lite förskjutet, eller så har mellanårstiderna blivit kortare. I alla fall våren.
Snön var trevlig. Jag gillar snö, har alltid gjort. Visst är det kallt och rått och så, men det kan man ju kompensera med bastubad osv.
När jag kom hem från skolan gick jag och matade Kanin. Han blev nog lite glad för att jag visade att jag fortfarande älskade honom, men han ville inte visa några känslor tillbaka. Jag såg, dock, att han smög till matskålen efter att jag hade gått min väg. Den lille krabaten.

Förutom en dag full av inga händelser över huvud taget har det här varit en vacker vinterdag. Nu går den mot sin ände och jag måste konfrontera en person innan jag exploderar. Jag avskyr konfrontationer, men jag hatar tystnad minst lika mycket.

Cmaj7

Psst. Anonym: Tack för lösningen på ekvationen. Det värmde.

I’ve been staring att the beauty of the sun for so long it has been blinding my eyes

Fruktansvärt och nästan patetiskt. Jag drömde att jag inte kunde se någonting för jag var så trött. I drömmen började jag gnugga mig i ögonen för att kunna få upp dem ordentligt och vad leder det till? Att jag väker mig själv. Patetiskt. Däröfr sitter jag här nu. Vaken. Det suger, men det har åtminstone börjat snöa igen så om jag har tur kanske jag kan få någon att åka pulka med mig idag, för till skillnad från många andra i min ålder så tycker jag om att leka. (och krama träd)

Kan någon lösa mina ekvationer?
(3,2-x)²