– Hepatit B smittar genom blod. -

Idag blir det matfestival för typ halva slanten. Den andra halvan ska jag lägga på inspelning av min demo, som förövrigt kommer bli ganska halvkass tror jag, men det är väl skitsamma, det är ju bara en sketen demo ändå och jag är på tok för lat för att orka göra något riktigt bra av det.
Bah.

Tyvärr, för jag väl säga, men mitt liv är inte alls särskilt intressant för tillfället. Jag har liksom annat för mig än att sitta här och skriva ner deep shit som ingen kommer orka läsa ändå, därför ska jag dra iväg till bibliotelet nu och låna ”Det kommunistiska manifestet”.

Play the game
Feel the flow
No ! you’re under pressure
Watch the flame
Feel the glow
No ! You’re under pressure

Ja, precis så är det.
På fredag och lördag (och torsdag, men det är nog skitsamma) är det Matfestivalen i Skövde och efter vissa tveksamheter har jag bestämt mig för att åka dit.
Det kan ju faktiskt bli urkul och det tror jag också att det blir.
Jag ska ju dit med världens i särklass bästa Thess och hennes urcoola kompisar så det kan ju knappast misslyckas, plus att nästan hela min klass ska dit och tro det eller ej, men jag tycker faktiskt om dem!

Japp. Jag har en bra dag. Det märks, eller hur?

I know what you’re saying, I know how you’re thinking

Raggadish! Så var det ännu en segsöndag och en massa Entourage på teven. Jag uppskattar alltid när canal plus visar samma serie i flera timmar. Då kan man liksom börja kolla på något från början och sedan ha möjlighet att hänga med i fortsättningen. Urpraktiskt. (precis, jag sysselsätter mig inte mycket på söndagar)
För övrigt så hade jag urtrevligt igår kväll. Jag har inte skrattat så mycket på jättelänge, och jag vet att det låter supertöntigt, men det är faktiskt helt sant och jag är verkligen glad att jag stannade kvar längre än vad jag hade tänkt från början.
Jag lyckades liksom lära känna en helt ny människa, vilket inte händer varje dag. Det gjorde mig på bra humör.
När jag kom, å andra sidan, hände det saker jag inte alls var beredd på och jag undrar fortfarande varför vissa tänker som de gör. Varför ALLA tänker som de gör. Varför tänker jag fortfarande som jag gör? Det är ju halvt idiotiskt, men svårt att sluta å andra sidan.

Nåväl. Jag fick ett märkligt erkännande och en god natts sömn.

så. då har skolan börjat, ettorna är invigda och halsflussen behandlad. Det var som fan.
Mitt schema är faktiskt inte kass. Jag var rädd att det skulle knäcka mig, men faktum är att det inte alls känns omöjligt, utan faktiskt nästan möjligt och jag ser fram emot att komma in i rutinerna igen.
Idag hade jag trevligast på länge och jag skrattade mycket mer än vad jag gjort på flera veckor. Det kändes fantastiskt bra och jag var nöjd i bussen på väg hem. Härligt.
Kul att lära känna nya människor också…

..fast jag tänker ändå inte vara trevlig mot MOP-ettorna.

well, I don’t know what I’m doing here. I could say I do, but I don’t

Då var det igång igen då. Skolan har startat och allt är som det ska vara igen.
Humpf. Mitt schema funkar, men det kunde ju ha plågat mig mindre egentligen, fast jag vet ju att jag klarar mig. Det gör jag alltid.

Igår färgade jag håret igen. Jag blonderade det två gånger innan jag plutta in någon slags violett färg. Fast det blev ganska så fel så jag är fortfarande blond, med en blandning av röd och violett. Nåväl, jag börjar nästan få för mig att jag kan få mig själv att passa i allt. Det kanske inte stämmer, men man kan ju i allafall låtsas.

because we’re dead

Imorgon är det dags igen.
Visst är det alltid såhär?
Man tror liksom aldrig att skolan ska börja igen, men så hinner man knappt blinka innan det är dags att ställa klockan igen, men egentligen klagar jag inte. Skolan är inte så fruktansvärt dålig egentligen. Faktum är att det är en ganska så positiv sak över huvud taget.
Om det inte var för att jag har halsfluss skulle det ju vara fantastiskt. Tro dock inte att det komer hindra mig från att åka till skolis, icke. Jag vill träffa min klass och känna mig som en tvåa. Vekrligen. Ingen sjukdom i världen kan hindra mig från det. Dessutom käkar jag ju tabletter.

The War

Jag vet inte när jag var såhär sjuk senast. Min kropp är iskall trots att jag har ett, inte alls lite, tjockt lager kläder på mig och min hals känns svullen till någon slags bristningsgräns. Jag har inte kunnat svälja ordentligt på över 24 timmar och tro mig, 24 timmar ÄR lång tid om man mår som jag gör. Det gör så fruktansvärt ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag är trött som aldrig förr, men hur lyckas man somna om man mår som jag gör?

Men vet du vad det allra värsta är?
Det finns ingen här som kan trösta mig, hålla om mig och vara allänt sympatisk. Jag är själv, ensam i min horibla sjukdom som aldrig verkar ge sig. Nu verkar den åtminstone ha nått någon slags topp, men jag kan inte bedömma om det kommer vara ännu värre imorgon eller inte. Bara det inte sprider sig till örat, jag klarar inte av ännu en inflammation nu. Jag kan inte svälja pillren för det första.
HERREGUD! KAN INTE NÅGON BARA LADDA MIG FULL MED MORFIN?!

I’ve been living so long with these pictures of you

Jag är nu hemkommen ifrån Skåne och Danmark.

I måndags åkte jag och kusin Dante iväg till Helsingborg. Vi började resan klockan 10.15 och var framme cirka 17.50.
Efter att ha gått åt fel håll hittade vi vandrarhemmet riktigt fort och upptäckte också att vårat rum bestod av två bäddare och en tv med kanalerna SVT1, SVT2 och TV4 i något som verkade som en balndning mellan 3D och svartvitt, men vi var nöjda, det var ju billigt.

Första kvällen spenderade vi med att kolla runt i staden och äta kvällsmat vid havet, vädret var ju strålande, liksom.
Dag två stack vi iväg till Helsingör nästan direkt när vi vaknade. Där inhandlade vi alkohol, såklart och jag kände mig snarare som 26 än 16, en härlig känsla faktiskt.
På kvällen träffade vi min skånska vän Johanna och hennes vän Kim, vi drack öl och chillade så som man ska göra på semester. När kvällen gick mot sitt slut bestämde vi för att träffas dagen därpå också.
Det gjorde vi, givetvis.
Fast först åkte jag och Dante önnu en gång över till Danmark och inhandlade dricka, dock bara för kvällen. (fast det blev ganska mycket ändå..)

Sedan blev det party i en motorbåt. Det var skoj måsta jag nog säga. Vi pratade och chilade och drack tills Kim fick för sig att bada. Vi ändrade oss dock ganska fort och skulle åter till båten. Tyvärr lyckades jag ta ett dumt beslut, vilket ledde till att jag ramlade och slog i knäet, båda armarna och höger hand.
Dante blev trött och bestämde sig för att gå till vandrarhemmet, jag var dock hyper och ville stanna lite till så vi bestämde att jag skulle ringa när jag ville komma in.

Runt 05.00 drog jag tillbaka, det ösregnade och jag var iklädd enbart en t-shirt. Kall och blöt kom jag till hemmet och ringde Dante – inget svar. Jag ringde sammanlagt 11 gånger men fick inget svar.
Jag kom alltså inte in, men jag var trött och våt och behövde verkligen sova. Trots att jag lyckades ta mig så långt som till andra sidan dörren till vårat rum kunde jag inte väcka Dante. Han sov som en sten, så det hela slutade med att jag somnade på setngolvet inne på en utav toaletterna på vandrarhemmet. Där sov jag till 09.00 ungefär då jag äntligen lyckades väcka Dante, som hade riktigt dåligt samvete för att han inte hade vaknat. Jag förlät honom, dock.

12.00 checkade vi ut och resten av dagen spenderade vi med halvhjärtad shopping och en tur/retur resa med Scandlines-båten.
Hemma i Götene var vi ungefär 22.15.
det var en underbar resa, men jag är glad att jag är hemma. Mitt knä värker fortfarande.

who knocked up your sister?

VAD har jag gjort hela helgen?
Jag blev själv chockad när jag insåg att jag inte bloggat sedan i torsdags. i och för sig så antar jag att den lilla skaran människor som faktiskt läser det här lite då och då ändå inte är särskilt intresserade.

Men i allafall. Jag tror på att jag själv ska läsa det här om något år och på så vis kunna komma ihåg vad jag har gjort genom tiderna. Något i den stilen…
Just det. Jag har faktiskt varit sjuk sedan någon gång i tisdags eller onsdags. En fet böld i halsen, ungefär och mysiga svettningar varje natt, inget värre dock.
Idag bestämde jag mig för att vara frisk och tog en fet joggingrunda på morgonen, för att sedan äta en nyttig lunch/middag. Inte en enda sötsak idag och jag måste nog erkänna att jag är stolt över mig själv.
Jag vill inte bli en sockerberoende tjockis. Inte idag, inte någonsin och om jag kan lyckas med att inte äta så sjukt mycket godis och kakor hela tiden och jogga ofta osv. så tror jag att det nog ska kunna fungera.

Imorgon åker i allafall jag och kusin Dante till Helsingborg och förlustar oss i några dagar. Vi planerar att dra över till Helsingör det mesta av den tiden för att njuta av Danmark och danskar i mängder!
Jag har dessutom cirka 350 danska kronor att spendera på vad jag vill.

which is yours? joy, or despair? life, or death?

Jag har blivit sjuk. Det är så fruktansvärt typiskt mig att bli det på sommarlovet. Samma sak hände mig för två år sedan. Det suger fett mycket kan jag erkänna, min hals känns som något en elefant har trampat på blandat med sandpapper och rostig spik.
Jag ställer mig därför den mycket befogade frågan: What have I, what have I, what have I done to deserve this?
Om jag inte är frisk på måndag, då jag och kusin Dante ska dra på en mycket efterlängtad tripp till Helsingborg, kommer jag förbanna allt som någonsin har haft med mig eller kommer ha med mig att göra.
Helvete!