hot tramp living in a movie

Okej,s¨nu är jag bestämd. Jag har bestämt mig. Jag vet vad jag vill och jag vet vad jag inte vill, så här följer två (2) listor:

Vad Lina INTE Vill:

* Någonsin föda ett barn. (varför ens tvinga in någon i den här sjuka världen?)
* Röka på
* Flyga (flygplan alltså)
* Flytta till Skara
* Spela i punk-band
* Fira jul utan julgran
* ingå i en relation
* Ha sex

Vad Lina Vill:

* Skaffa långt hår
* Tatuera in stjärnorna
* Pierca bröstvårtorna
* Åka på festival (sweden rock helst)
* Spela trummor
* Hitta stilen
* Festa
* Ha sex

utifrån detta är det väl ganska uppenbart att jag egentligen har full koll på mitt djävla liv, jag är bara för tankspridd för att ta tag i saker.
Men idag tänkte jag till ordentligt och jag har en plan nu.
En dagsplan.
Ta dagarna som de kommer och allt annat också.
Jag känner mig själv och jag vet hur jag tänker och jag hakar så lätt upp mig på människor, speciellt män. Jag tror att jag känner något, men i själva verket har jag nog inte varit kär sedan jag var ihop med moparen I guess, och det var ju liksom.. ett ÅR sedan.
Jag passar inte ihop med folk. Jag är en kass flickvän, jag är agressiv och krävande samtidigt som jag är elak och ouppmärksam. Vem fan vill ha något sådant? Vem fan vill jag ha?
Ingen.
Någon.
Men inte just nu.
Inte det här året.
Jag har ju hela mitt äckliga liv på mig att vara olycklig ihop med någon djävla tönt, så varför börja nu?
Jag har redan slösat bort 1,5 år av mitt liv på ovärda förhållanden, det får vara nog nu.

Imorgon ska jag fota igen. Det var länge sedan.
Sedan ska jag lära mig en låt på trummor. Trummor av alla intrument. Det kan bli en intressant erfarenhet så att säga.
Efter det kan du ju hoppa upp och sätta dig någonstans, för jag har fan inte planerat mitt liv mer än så.

but love is not a victory march
it’s a cold and it’s a broken hallelujah

Jag har en känsla.
Som den dagen när allting påminnde mig om bomber. När det tickade i luren när jag ringde, en sådan dag är det.
Någonting kommer gå fel, säg inte att det har med död att göra bara för mer död är för mycket. Det är mer än vad jag skulle klara av tror jag. Fysiskt kanske, men psykiskt skulle en till död knäcka mig.
Sug bara på ordet. D.ö.d.
Det händer aldrig mig, I’m untouchable. Du an inte skada mig, det går inte. Jag kommer leva för evigt.
Det är lätt hänt att det är så man tänker. Jag brukar inte gå runt och fundera över döden, speciellt inte sedan Johanna dog. Och inte efter att det har varit så nära gång på gång.
Men nu gör jag det, eller nej, jag är bara rädd för det.

Mitt hår är färgat, och du vet vad det betyder.
Ny start, new beginning. Glöm det gamla, anta en ny personlighet. Släpp tag om gamla sorger, ta nya tag, bli en bättre människa.
Mitt hår är färgat.
well, maybe there’s a god above
but all i’ve ever learned from love
was how to shoot somebody who outdrew you
it’s not a cry that you hear at night
it’s not somebody who’s seen the light
it’s a cold and it’s a broken hallelujah

I wish I had a river I could skate away on

Clarice, jag visste att jag hade rätt. Sen när är kärlek ett ämne man talar lätt om?
Jag valde fel igen! Den goda nyheten är väl att jag fortfarande har en stor chans att välja rätt. Jag vet bara inte riktigt hur. Eller när.
Fast det kommer nog så småningom. Det är inte som att mitt liv har stått stilla den senaste veckan, och det var just det jag tänkte på härom dagen.
Det verkar som att andra människor liksom har tid att tänka och välja och känna, men mitt liv rör sig i en fruktansvärt rasande fart och allting tar nya vändningar hela tiden. Jag tänker mycket, men det är ju bara för att jag inte har tid att tänka lite och långsamt. Jag skulle aldrig hinna med mitt liv i sådana fall.

Men jag har en kyss att minnas. En bra kyss att minnas.
Lite undangömda, med brus i öronen och alkohol i blodet. Med leende läppar och fumlande tankar. Ja, bannemig. Det har jag!

you wanna tell me, tell me how it feels when i walk into the room with my short skirt n’ high heels? I know you wanna, but you ain’t gonna ’cause the rules of attraction aren’t always what they seem

Lina Andersson mycket omtumlande och stimulerande liv tar vändningar åt både höger och vänster och kasnke lite annat också. Nej, faktum är att det inte händer så mycket. Fast nu ljög jag ju för det gör det, på alla fronter bannemig.
På lördag åker pappa pappsen till Malaysia och stannar borta i en hel halv evighet ungefär.
Och idag skrev vi världens bästa låt, fast vi har inget bandnamn än, det har man ju aldrig känns det som. como se llama el periquito passade liksom inte till våran stil kom vi fram till efter att ha diskuterat det i en minut.

Och imorgon har jag prov som jag knappt övat inför, men jag planerar att ta det som det kommer och liksom.. bita ihop?
För övrigt hade John födelsedagsfest igår och det var en utav de mest skruvade festerna jag någonsin varit på. (det enda som slår den är nog festen på påskafton då helt otänkbara mängder alkohol intogs i den här lila kroppen inom loppet av sjukt lite tid)
Allt hände. och inget hände. Och jag är glad att det är över, och ledsen att jag inte är där fortfarande. Blandade känslor, liksom. Bittersweet som de säger i det andra landet på andra sidan atlanten där borta.

Hm.
Jag vet inte vad det är med mig.
Jag vet inte vad jag bär runt för känslor. Faktum är att jag nog för de flesta beter mig mer eller mindre känslolöst, men det är inte min mening. Jag har massa känslor, för många! Jag vet bara inte vilka..
Men Sotis var världens mysigaste idag i allafall

what does that say about God?

Om jag hade trott på Gud, så hade jag förbannat honom nu.
Men jag tänker vara tålmodig. En dag måste min tur vända. (hoppas jag)
Det finns bara en fördel med ett kantskrapat, svidande hjärta: inspirationen är som störst

Fast om jag ska vara helt ärlig så hade jag hellre varit inspirationslös och lycklig, än deprimerad och kreativ.

no good
we’ve been no good
you stabbed my back

let the beat go harder

I’m in the mood for doing something bad n’ nasty

Jag vet inte om jag är trött eller sjuk, men jag tar för givet att jag bara är trött. (bäst att ignorera det faktum att jag stod med huvudet i toaletten för en liten stund sedan och kastade upp allt mitt maginnehåll)
Eftersom att jag ska repa idag går det inte an att må dåligt, liksom.
Oh. Jag har badat idag. Det var rätt som fan, jag gillar bad och vatten. Synd bara att min hud inte gör det lika mycket, en av nackdelarna med vintern. Humpf.

Jazzfishk

Jag vet hur det här låter, men jag vill verkligen festa. Nu, imorgon, på lördag, när som helst! Eller äta godis..

it’s a death cab for that cutie

Jag bestämde mig för att jag behövde tänka igenom mig själv en smula, så jag tog mig tid att göra det. En runda i naturen går alltid hem, liksom. Trots minusgrader och svettig rygg.
Struntsamma, det jag ville komma fram till var att jag tänkte över saker och ting och faktiskt kom på hur jag ska göra.
För nu orkar jag inte med det här mer.
Så, därför bryr jag mig inte längre.
Det spelar ingen roll om jag ”bara” får G på nästa prov jag skriver, det spelar ingen roll om mitt rum är kallare än kylskåpet, det spelar ingen roll om jag struntar i att äta frukost och det spelar ingen roll om jag inte känner för att sjunga imorgon.
OCH det spelar ingen djävla roll vad någon tycker eller tänker om mig, eller vad DU vill göra och hur du känner. Jag tar det som det kommer när det kommer och jag har varken ork eller lust att bli upprörd.
FÖR!
Jag har ett bra liv och jag får bara fler vänner ju mer tiden går.
Jag må vara den som kramar sitt element i brist på annat, men det gör ju inget. För jag vet ju ändå inte vad jag gör här. (plus att mitt element är djävligt gosigt)

Det är vad jag har kommit fram till, och det är nog det bästa jag har tänkt på hittills. För om jag lyckas leva såhär lär ju livet bli mer harmoniskt.
Jag skiter i vad du gör nu. Jag vet vad jag vill, men jag tänker inte vilja något förrän någon annan också kan få fram vettiga saker.

För övrigt är jag snaaaart klar med en ny låt, men det dröjer ett liiitet tag till. (lägg märka till det överdrivna användandet av vokaler)
Den heter nog något i still med someone has been, men jag är inte säker. Låtnamn är så överskattade.
DAMN vad snygga mina händer är när de rör sig över tanjentbordet…

when my skin turns into glue

Jag har bara en sak att säga:
Ibland gör det svinigt ont

(tolka frivilligt)

I hope that someone’s gonna call and tell me this night is over

Och man sover bort alla nyheter, men jag antar att de skulle ha väckt mig om hon var död.
Mamma bad mig ta det lugnt igår, ifall att det skulle hända något med farmor. Förlåt, mamma. Jag tog det inte lugnt, jag tog det inte alls lugnt faktiskt.
Faktum är att jag gjorde precis tvärtom.
För det kan slå till. De där känslorna som man bara inte orkar kontrollera eller ens känna över huvud taget, och de måste dämpas.
Jag fick liksom alla möjligheter till det igår, så jag antar att jag tog dem.

Det slutade iallafall med ett töjt öra och skakande händer. Plus att jag höll på att inte komma av bussen, men det gjorde jag ju så det kan väl anses vara detaljer?
Jag är i allafall hemma nu, igen. Jag skulle ha stannat i skara.

I whent down I fell, I fell so fast

Den här dagen har verkligen varit en illusion. En illusion av en bra dag. Jag har liksom inbillat mig själv att jag har varit på bra humör, men förut när jag fick 45 minuter på mig att verkligen tänka efter insåg jag att det inte alls var bra.
Allting hade gått dåligt för mig och jag var trött och sliten. Jag hade bslut att fatta som jag inte kunde, jag hade saker att tvivla på och mig själv att vara arg på. ‘
Allt det kom samtidigt och det var som ett fall på 5 meter rakt ner i marken.
När mamma körde hem mig från stallet ocrkade jag inte säga någonting, faktum var att jag blev irriterad så fort hon sa något, vilket i sin tur gav mig det värsta samvetet.
väl hemma duschade jag och lade mig i sängen för att stirra upp i taket och verkligen tänka efter en stund.

Det är bättre nu.
Jag snodde högtalar och baslåda från mammas/pappas dator och satte i min.
De använder det inte ändå.