to make a mountain of your life is just a choice

Jag går sönder av att vara hemma såhär, men jag har väl inget val antar jag. Inte idag åtminstone. Jag har blivit så otroligt rastlös den senaste tiden och du skulle bara veta hur mycket som har hänt i mitt liv. Det har varit så fullt av tragikomiska händelser så jag knappt vet om jag ska skratta eller gråta numera. Jag tror jag väljer att skratta, dock, gråta har jag inte varit bra på det senaste.

Idag fick det bli en djävel-tur till Kinnekulle. Jag hade tänkt fota egentligen, men det blev mest kort på blommor, jag har legat av mig lite plus att jag inte är så nöjd med objektivet på kameran heller.
Jag har eventuellt fått sommarjobb också, djävla skit. Jag som ville vara ledig, men jag antar att det egentligen är positivt.
För övrigt så hade de smyginvigning för medletidens värld i Götene idag, jag var inte där, vad fan tror du om mig egentligen?

Nej, fan. Min mage har ihjäl mig nu, jag ska se på film eller vad fan som helst.
Ta det lugnt och remember: shit happens when you party naked. (bokstavligt talat)

feeling the moment slip away

Eld är det enda ordet som kan beskriva mitt tillstånd för stunden. I både positiv och negativ bemärkelse. Det finns fördelar och nackdelar med allting, men det visste vi väl alla redan?

Om exakt en vecka sitter jag i Sölvesborg på Sweden Rock och steker i solen tillsammans med Malin och Jessica och Linda och Foffe och Eric och Kiin och förhoppnignsvis en massa andra sköna människor. Det kommer bli helt otroligt härligt och jag längtar som en galning.
Det ska bli så sjukt skönt att komma bort från skolan en vecka också, för just nu är det ganska tungt att komma dit varje dag och träffa de två.. de två männen. OHO! Lina har blivit vuxen nog att kalla pojkarna för män..nja, men det känns som att det året närmar sig åtminstone.

Nej, idag ska jag springa och imorgon tänker jag inte vara hemma såhär tidigt. Jag blir galen av att vara ensam numera.

..and we’ve been best friends ever since. I can’t do that to Brooke, Lucas

Jag kan inte sluta tänka på dig nu. Det är som ett eko i mitt huvud som aldrig dör ut, om något så växer det sig starkare. Hör mig hör mig se mig glöm mig aldrig.
Tro mig, jag vill göra allting bra, men jag önskar att det fanns ett sätt att göra alla nöjda, glada.
Om jag aldrig hade gjort det jag gjorde från första början, hade inte det varit en bra idé?

Åh. Jag vet inte vad jag pratar om. På måndag ska jag ta tag i allting, men du kan inte tro att jag kommer kunna släppa dig bara för det.
I feel it in my heart, don’t you…?

maybe I want none of you, maybe I want all of you

Igår erkände jag mycket saker för någon. Saker jag nog borde ha hållit för mig själv så länge som möjligt, för evigt kanske. Jag berättade i allafall de sakerna och som vi alla vet så är gjort alltid gjort. Allting ligger uppe på bordet nu och jag är satt i en helvetes situation, jag satte mig själv i en helvetes situation.
Alla säger till mig att man aldrig kan rå för hur man känner och vem man känner för, men jag skyller ändå mig själv för allt det här. Jag borde ha hållit mig undan från allt. Jag borde ha varit den tråkiga, torra Lina som jag brukade vara förr i världen. Fast det vill jag ju egentligen inte.
Nej, jag tänker inte ordagrant skriva ut vad det var jag berättade och för vem, men jag kan säga så mycket som att det är situation som aldrig inträffar i verkligheten. Det är O.C skrivet över hela grejjen.
Jag hatar det.

Det bästa just nu är nog om jag fortsätter som vanligt, trots att det kommer bli svårt för mig, men jag har ingen rätt att göra det som känns bäst för mig just nu. Jag måste sluta vara så jävla självisk och offra mig för någon annans lycka åtminstone en liten smula. Så det tänker jag göra nu.

Det kommer bli en jobbig sista månad.

At every occasion I’ll be ready for a funeral
At every occasion once more is called a funeral
Every occasion I’m ready for the funeral
At every occasion one brilliant day funer

Hur kommer det sig att så fort man har fått det man kämpade för, börjar man tveka på om det verkligen var det man ville ha?
Jag känner mig som en hycklare, någon som förtjänar en fet käftsmäll, gärna snart.
Varför kan jag inte bara bli nöjd? Jag är långt ifrån perfekt, hell, jag tycker inte ens själv att jag är vacker/snygg/söt, whatever. Varför tror jag då att någon annan ska kunna tycka det?

Du borde inte vara med mig. Jag är någon slags djävul, jag manipulerar, jag är ren och skär elakhet.
Fråga någon som vet, jag lovar dig att det är det svaret du kommer få.
För det känns som att jag spelar hela tiden, som om det mesta jag gör bara är ett skämt.
Är jag bara mig själv här och nu? Vad är det för djävla mening i sådana fall??
HELVETE.

nej men hej! vad kul å se dig igen

Ja, då har man kollat på treornas slutproduktion också. Den var mycket bättre än förra årets och mer underhållande. Det blir mycket att slå till nästa år i allafall.
Igår var det grillning i mariestad som gällde, fast det blev mer häng än grill. Vi fick även vårat party crashat av en 42-årig man vid namn Johan som babblade på om Thåström, Ebba Grön, hur han blev nedslagen av raggare i SKövde när han var 15 och hur otroligt coola vi var och hur mycket han älskade oss.
Det var helt okej tills han började stöta på några i sällskapet…
Vi lyckades dock lura iväg honom OCH tända en alldeles egen brasa (jag tar åt mig mycket av äran, med tanke på att jag höll i tändaren)
Därefter gick vi in mot centrum och väntade på bussen.
Hem kom jag.

Kalle tjatade om att han skulle ringa också, men jag tror han missade det. Eller så somnade jag, jag vet faktiskt inte. Nåväl, vi får väl prata idag istället.
Jag saknar dig

pretty like the moon, shy like an animal, beautiful and moody and she gave her heart away to a man like you

Imorgon har jag slutprov i GeMu A och jag har inte tränat knappt alls. Jag vet inte om jag är dum i huvudet, eller om jag helt enkelt bara hoppas på att det jag har gjort resten av året ska räcka till att klara mig igenom det här.
Det löser sig väl, som jag alltid säger.

Efter att det är över blir det i allafall promenad med Mattias som jag har saknat ganska mycket den här helgen, vi har inte setts sedan i onsdags eller kanske till och med tisdags, helt sjukt för att vara oss två.

Jag saknar Kalle.
Han är lite som solsken, man klarar sig alldeles utmärkt utan, men humöret stiger förvånansvärt mycket när han är där.
Och han är min, så håll käften.

go let it out go let it in go let it out

1 maj igen då. Ett helt år sedan sist, visserligen, men tiden har gått mycket snabbare än väntat och en hel del har hunnit hända. Både i världen och i min privata lilla värld.
Igår somnade jag i Kalles säng så att han inte kom in, jag tror han blev ganska arg på mig, men han erkände det inte helt. Jag har åtminstone dåligt samvete och önskar att jag hade kunnat höra att min mobil ringde, åtminstone när den gjorde det för elfte gången.

I allafall. Idag och imorgon är man ledig och kan göra vad fan man vill med livet. Jag klagar inte alls. Fast jag måste öva piano (skräll)

Ash. Jag är trött på den här jävla bloggen, det är tvångstankar som gör att jag fortfarande skriver. Den är ju inte ens snygg.
Nej, jag tänker inte lägga ner, man behöver skriva av sig ibland, men jag kan inte lova ett konstant bloggande från min sida, samtidigt är det ju i princip ingen som läser den här skiten och de som gör det bryr sig antagligen inte ett skit om hur ofta jag skriver ändå.

Jag vill flytta nu, till London, eller New York, åh!
Eller bara Lund skulle kännas bättre.