At every occasion I’ll be ready for a funeral
At every occasion once more is called a funeral
Every occasion I’m ready for the funeral
At every occasion one brilliant day funer

Hur kommer det sig att så fort man har fått det man kämpade för, börjar man tveka på om det verkligen var det man ville ha?
Jag känner mig som en hycklare, någon som förtjänar en fet käftsmäll, gärna snart.
Varför kan jag inte bara bli nöjd? Jag är långt ifrån perfekt, hell, jag tycker inte ens själv att jag är vacker/snygg/söt, whatever. Varför tror jag då att någon annan ska kunna tycka det?

Du borde inte vara med mig. Jag är någon slags djävul, jag manipulerar, jag är ren och skär elakhet.
Fråga någon som vet, jag lovar dig att det är det svaret du kommer få.
För det känns som att jag spelar hela tiden, som om det mesta jag gör bara är ett skämt.
Är jag bara mig själv här och nu? Vad är det för djävla mening i sådana fall??
HELVETE.