what if I say you’re not like the others?

Bah.
Äh.
Fan.
Nä, jag hade också velat vara på Peace and Love nu, skit att jag ska vara så jävla fattig jämt och ständigt och ändå är jag för lat för att skaffa mig ett ordentligt jobb.
Fast jag förtjänar nog ledigheten ändå, jag menar.. det är ju mitt sista sommarlov.

Idag kollade jag på Juridikutbildningar i London, hittade Queen Marys University, det verkar riktigt bra. Kanske är det svårt att komma in, men det är ju lätt värt ett försök, dessutom kan man få läsa ett år i USA utan att betala om man läser rätt inriktning.
Som min far så positivt sade så kan det bli svårt med jobb i sverige, med tanke på att englands lagar är så annorlunda, men ärligt talat, jag vet inte ens om jag vill jobba i sverige när jag är färdig.
Det skulle vara helt okej att stanna i London, kanske för evigt?
Klart, det är säkert svårt för mor och far att förstå att jag vill lämna allting och försvinna utomlands för, kanske, evigt, men det är sanningen. Jag är så trött på det här nu ändå, och skulle det vara så att jag ångrar mig så finns ju Lund och Uppsala och Stockholm och Örebro osv. osv.

Ja, jag ska läsa juridk, jag har liksom bestämt mig på riktigt nu. Jag insåg att jag har tänkt på det så länge nu att det vore konstigt om jag ändrade mig.
Så, ett år av skit kvar och sedan kan jag äntligen börja uppfylla mina drömmar på riktigt. Hoppas jag får en perkulator i studentpresent..

when my turn came, I was ashamed

Då var flera vänner iväg på peace and love, men jag klarar mig.
Drog med Mathias på en fika i Skövde idag, det var minst sagt trevligt och..tja..jag är glad att han är min vän. Jag är glad för alla mina vänner, ohja.
Jag skickade min demo till Universal idag också, jag vet, det är lite uppkäftigt att skicka den till ett av de största skivbolagen, men man ska väl våga prova lite här i livet också, hur ska det annars kunna hända något?

Fast ibland känns det som att jag har provat för mycket.
Jag är ganska självdestruktiv. Det finns ingen mening med många saker jag har gjort den senaste tiden, det har bara varit dumt och gett mig alldeles för mycket ångest, men det finns ju inget jag kan göra åt alla de sakerna i efterhand, men jag önskar att jag kunde vara säker nog i mig själv för att inte göra sånna saker hela tiden. (ja, det är nästan hela tiden, i allafall on a regular basis)
Vad är det du har gjort då, Lina?
Jag har haft sex helt enkelt. Sex som jag inte borde ha haft och jag är inte den typen av person.
Faktum är att jag egentligen inte är särskilt intresserad av hela den där ”ligga runt” saken, så därför är det slut på det nu.
Nästa gång jag är med någon ska det vara någon jag tycker om på riktigt.
Fast faktum är ju att den där onsdagen för inte så länge sedan, då var det med någon jag tyckte om, men det gick ju ändå inget vidare så jag har ångest i allfall. Alltså, det gick bra, men konsekvenserna av mitt beteende kunde ha varit mildare. Fan.
Nåväl, det är över nu. Jag ska vänta tills jag får någon jag tycker om och som tycker om mig på samma sätt tillbaka, det brukar bli bäst då.

Förutom allt det där..
ja, det är ett ganska trevligt sommarlov. Ett av de bästa hittills kan jag nog påstå utan att ljuga, inte för att jag har särskilt starka minnen från några av mina sommarlov under min tid som barn, men mitt minne har aldrig varit något att hurra för faktiskt. Mitt långtidsminne, vill säga.
Jag kan komma ihåg detaljer och saker som sagts djävligt bra, men att komma ihåg vad jag gjorde på dagis som 5.åring är helt enkelt inte min grej.
Jag borde sova nu, jag sover alldeles för lite, men jag kan liksom inte. Jag har väl för mycket att tänka på, eller egentligen inte, men jag gör det i allafall. Tänker alltså.
Jag är en tänkare utan dess like ibland, vilket har både sina positiva och negativa sidor såklart.
ångest över min demo har jag också. Varför? Jo, nu måste jag ju skriva nya låtar. Rensa min myspace (www.myspace.com/thelithographicproject) och liksom tillföra nytt material. Plus att jag eventuellt måste framföra mitt material live också och jag blir nervös så jag stelnar till en pinne när jag måste blotta mina verk för allmänheten, även om jag vet att det känns bra efteråt.

Okej, nu har jag skrivit för mycket igen.
Godnatt eller något.
Homeros.

so tell me nothing matters less or more

Idag grillade jag, i ösregn.
Men det gick bra faktiskt och det var trevligt som det bara kan vara när man umgås med två av de bästa människorna på jorden. Majskolvar med aromat är inte fy skam, det kan jag lova minsann.
Trots dåligt väder blev det mysigt med vin, vindruvor, baguette och paraply. Vad kunde gå fel liksom? Nej, precis, ingenting och det var precis så det blev också. Jag är nöjd.
Dessutom fick jag en helt otroligt fin gåva av Jessica och jag kan inte ens beskriva med ord hur glad jag blev, jag har den på mig just i denna stund när jag skriver det här, och ärligt talat så planerar jag inte att ta av mg den heller, inte än på läääääääänge. Jag kanske till och med ska begravas i den? Eller, det. Det är ett armband, ett mycket speciellt sådant, så nu är jag beskyddad ifrån allt ont.
Tack vare my siz’.

Efter grillet drog vi bussen till Skara och drack kaffe i mängder, det var mysigt, såklart.
När jag väl kom hem igen var det bara att bege sig till lidköping där Mattias väntade med gnäll och även några positiva saker att berätta. Det var lika skönt som alltid att träffa honom och jag kommer sakna honom när han drar till Peace and Love på onsdag, men vafan. Han kommer ju (förhoppningsvis) hem igen och dessutom har jag ju Jessica och andra Mathias (obs. Mathias med th)
På onsdag ska det nog bli en tripp till Göteborg.

Och förövrigt: det går bra nu. Jamen.

I’ve hurt, I’ve trade the needle from the knife

Allvarligt talat, dagens Jerry Springer på TV400 har titeln ”daddy, will you marry me?”
Låter inte det bara jävligt äckligt åt alla håll och kanter?

Efter midsommar gick jag tillslut och lade mig klockan 11 på morgonen, jag lyckades sova i cirka 2,5 timmar innan jag inte klarade det på grund av värme (fråga mig inte vad det var som var så jävla varmt, för det vet jag inte)
Efter att ha gäspat och druckit en del vatten fick jag ett telefonsamtal som hjälpte mig att bota åtminstone en pytteliten del av dagens ångest efter gårdagen. Vad fan gjorde jag egentligen?
Aja, gjort är gjort, det får vara så helt enkelt.
Därefter satt jag och degade framför min nya obsession ”Big Shots” halva dagen, tills slut drog jag en fetingpromenad och nu sitter jag här och degar igen, men ärligt talat tror jag inte att jag är kapabel att göra något annat idag.

all my hope is scarred, just thinking about us makes life hard. I should erase your face, you didn’t leave without a trace

Jag kan inte sluta tänka på honom, det är som ett konstant ljud i mitt huvud, som ett slags tanketinnitus, det går inte att få bort.
Någonstans är jag ändå glad över att det är någon ”ny” jag är olycklig över. Att saker och ting förändras och att jag har fått känna allting, in i minsta detalj, till det sista benet i min kropp.
Det finns alltid saker att glädjas över i livet, vare sig man förstår det eller inte, jag försöker mitt bästa för att tänka på de sakerna just nu, men jag vill egentligen bara spola tillbaka tiden till den stunden som jag inte verkar kunna släppa.
Det var långt ifrån magiskt, men det var lite som att se en film, allting flöt på som mjuka vågor.

Det är sommarlov nu och i och med det kommer jag aldrig mer träffa honom, vare sig jag vill eller inte, det är tungt, men det kanske borde vara en lättnad också.
Jag brukar se på mig själv och fråga vad det är som är så motbjudande, men jag tror inte att jag kan se det med mina egna ögon,

så jag frågar dig. DU där, du som faktiskt läser det här (jag vet att det är en person åtminstone)
VAD ÄR FELET? Var sitter det? Utsidan? Insidan? Är det min röst? Mina bröst? (rim) Berätta vad som är fel med mig.
Tack.

circle, square, triangle

Wohoo, igår uppdaterade jag datorn till Leopard, det känns grymt som fan, fast nu är den rensad på allting, så de närmaste dagarna kommer nog gå åt musiknedladdning osv osv osv.

I allafall. Nu åker jag och jobbar i Skaaaaara (på Närsom)
Farmor har kommit hem från sjukhuset, men mamma säger att hon är jättetrött, känns ju bra.. kanske inte så jätte.
Farmor, krya på dig och lev i typ 350 dagar till, ok?
Sådär.
Nu blir det bussen och jag vet inte när eller om jag någonsin kommer hem. (höhö, just kidding) jag är ganska peppad på det här, fast nervös också, en salig blandning. (har man en så snygg chef som jag så är det svårt att inte vara nipprig liksom)

Well, have a great day, snart ska jag ta med mina vänner buddies and pals och dra till Kållandsö också, det är sveriges bästa ställe näst efter kinnekulle tror jag. Om bara vädret kan vara hypat så man kan bada och sola och ja, allt det där. Fan vad jag skriver då. koffeinkick. Jag är INTE trött. Hej

a shade too white

Farmor ligger på sjukhus igen, och mamma sa att hon nog kommer dö snart och jag vill försvinna ner i ingenting.
Varför?
Jag har spenderat de senaste tre åren med att i princip be för att farmor ska vara i livet när jag tar studenten och nu, NU när det är mindre än ett år kvar tills det är dags. Ett år liksom, det är en födelsedag, en julafton, en midsommar, ett nyår, en påsk, det är ETT ÅR! Ska hon gå och dö då? Måste du dö nu farmor? Jag vill inte, jag kommer inte klara det, jag kan inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.

Så det är min ångest. Sommarlovet har precis börjat och jag har gett upp.
Ge mig något att tro på för en gångs skull.
Fast nej, jag är ju äcklig på både insidan och utsidan, jag förtjänar väl inte att vara lycklig.

In the morning where does all the pain go
The same place the fame goes straight to your head
Ah, its not easy getting it out my head
It wasn’t easy gettin outta bed

Det var kanske ett tag sedan, jag vet inte, jag bryr mig inte så värst, men nu är det dags för jag mår skit, och trots att det finns flera människor där ute som jag kan prata med egentligen så har jag inte alls någon lust att göra det.
Någonstans inom varje människa finns det en sjukt onödig gen som skänker depression och illamående till människan, den förbannade genen har vaknat till liv i min kropp snabbt och hårt och trots att jag sa att det inte skulle göra någonting när du frågade så lät jag det hända. Jag tänkte för mycket och nu vet jag precis allt, men det är inte vad jag vill veta.
Jag hade mycket hellre varit förvirrad i den här situationen, haft ett hopp liksom, men inte ens det har jag. Jag vet bara att allt är hopplöst och att min önskan att ha ett endaste litet hopp är egoistisk och onödig.
Jag är alltid egoitsisk och onödig, och som Kalle så vänligt sa till mig ”äcklig på både insidan och utsidan”
Ljuva ungdom, det suger ibland, men jag hoppas jag skrattar hårt och länge en dag.

Nej, det var inget misstag, jag visste vad jag gjorde, det var dumt, men det var ärligt och om jag fick välja skulle det hända igen.

Jag skulle nog behöva prata med Mattias nu, han har blivit en av de viktigaste vännerna jag har, fråga mig inte varför, det är väl helt enkelt hela hans personkemi och sätt att förstå vad jag menar och hänga med i mina hastiga samtalsämnesändringar. Det är bra att ha en sådan och jag skulle nog behöva hans tröst just nu, eller åtminstone hans humor och kloka ord.

Idag tog min kusin Anton studenten, och på fredag är det dags för Dante och Carro och en hög andra människor, det blir spännande och lite sorgligt antar jag, sedan på lördag ska jag gå på studentbalen minsann. Blir man bjuden så blir man. Nej, nu måste jag snyta mig. (jag har nog druckit flera liter vatten idag. spännande, tur att man inte blir fet av det)