stupidity, I’m sorry

Varför?
jag vill vara singel
varför?
jag vill vara singel
varför?
jag är rädd

man har sagt det förut, man säger det igen. Paniken byggdes upp inom mig, hjärtat klappade hårdare. Är jag fast nu? jag är inte fri längre, jag kan inte fly, vad händer?
allting bottnar i en rädsla, samma rädsla som alla andra gånger.
Varför? Jag är rädd.

tonight I’m a rock n’ roll star

Man har planer här i livet. Man har mål. Man vet vad man vill göra och var man vill bo. Det gäller åtminstone mig.
Och eftersom att jag har de planerna, de målen som jag har, har jag all rätt att skita i allting nu och bara vara den oansvariga, oärliga, ohyffsade skitunge som jag faktiskt är. Den manipulativa, lögnaktiga personen som jag faktiskt är för det mesta. Ombyte förnöjer, jag är aldrig nöjd, jag nöjer mig aldrig, men satan i gatan att jag har bra vänner.

(om 18 dagar fyller jag 18 år)

I’m eighteen and dont know what I want

JA! Jag HAR hittat årets theme-song. 2004 var det 14 years med Guns n’ Roses och iår är det bannemig I’m eighteen med Alice Cooper, så jävla rätt som fan också.
Allt jag vill göra just nu är att kolla på Greek, men jag har så mycket annat som måste ordnas inför mor och fars hemkomst imorgon.
För övrigt var det första dagen som Lina Andersson MoP 3A idag, det var nice. Eller ja..jag kallade Kristian Wejshag för Krille (det är något knappt någon har vågat under hela music and productions levnadstid) och jag är stolt. Han blev inte ens sur..

Okej. Jag orkar inte vara eftertraktad, jag pallar det verkligen inte.
Jag vill jaga, inte jagas. Jag är rovdjuret, inte bytet, jag är mordvapnet, inte offret osv. osv. etc. etc.
Jag önskar att ett år kan gå jävligt fort så att jag kan ta första plan till London och påbörja mitt riktiga liv, det här känns ju som ett jävla tidsfördriv bara.
Nu ska jag fortsätta städa, diska, tvätta.. tjenna.

Cause I’m
Eighteen
I get confused every day
Eighteen
I just don’t know what to say
Eighteen
I gotta get away

Im eighteen and don’t know what I am

om en hel dag börjar skolan igen. blandade känslor? minst sagt.
blandade känslor om det mesta? minst sagt!
Men säg mig, när hade jag inte det senast?
Det är otroligt svårt att göra bra val här i livet, och jag tror att man i allmänhet gör ganska dåliga val, speciellt i den här åldern.
Om cirka tre veckor fyller jag 18, det kommer bli så kul och skönt och jag vill verkligen att min dag ska bli en bra dag. Jag tror att den blir det. Jag vet vad jag har för mål inför den, och träningen börjar idag.

Tjoho.
Nu ska jag se på film, tycka synd om mig själv och dricka hundra liter vatten. (götenes vatten är typ sveriges tredje godaste har jag hört, så det kan ju knappast skada. tjoho.)

I can’t do much more now, we talk and we talk and we talk and we talk

Hur mycket krävs för att tanke ska bli ord och för att ord ska bli handling?
Jag borde ha lagt mig för en timma sedan, men jag vill inte sova. Jag tror det är någon slags passiv mörkerrädsla som ligger och ruvar i mitt innersta jag någonstans. Jag är helt enkelt rädd för att sova ensam när mamma och pappa inte är hemma. Tur i allafall att katten kom in förut, då slipper jag känna mig så fruktansvärt hjälplös.
Fast det gör jag i allafall. Känner mig hjälplös alltså. Känns som att det är mycket saker och många människor jag behöver hjälpa och ta tag i nu, men jag vet inte vad jag kan eller borde göra.

Mycket prat, fruktansvärt lite verkstad. det är det svenska antar jag.
Nåväl, jag tar tag i det imorgon…

och ramlösa blir till vin

undrar hur mycket av sitt liv man har glömt av när man dör, det känns redan som att jag har glömt av viktiga saker som har hänt. Kanske inte glömt av, kanske förträngt?
Jag vet inte, men antagligen minns man inte hälften av det man borde minnas den dagen man faller ner och dör. Och det är ju skit.