I smell a trap

Då sitter jag här igen. I soffan, datorn tryggt placerad i knät, iklädd en huvtröja som är på tok för stor, men ack så skön.
Äh. Jag orkar inte.

I said ”you’re killing the light”

Det var det.
Jag är inte arg, knappt besviken, mest irriterad över denna otur som förföljer mig, men jag har åtminstone fått svar på en fråga och det svaret är: ”Ja, du ska köpa en trisslott. Du lär vinna en miljon, minst”
Så, på det viset är det. När jag får tid ska jag införskaffa en trisslott och så är det med den saken. Sedan ska jag vinna 10 miljoner (helst) och därefter lär ingen någonsing se skymten av mig igen. Jo, okej, jag ska nog ta studenten innan jag går upp i rök, men annars.

Ikväll ska Silja firas. Ännu en 18-åring att hylla och jag drog just sönder klänningen jag hade tänkt ha på mig, hoppas fan att det var ett tecken på att den var ett dåligt val, det är ju trots allt 27:e idag.

it’s the weight of the world

ja, jag vet att jag skriver två gånger på en endaste dag, det är knappt likt mig alls, men jag insåg att jag måste skriva ner det här som en påminnelse till mig själv. Jag måste sluta vara på så dåligt humör när jag pratar med mammon. Hon älskar mig faktiskt och vill mig väl och allt jag gör är att bli arg och gnälla. Vi hade ett 5 minuter långt samtal alldeles nyss då jag faktiskt inte var sur eller gnällig och det kändes så sjukt bra, faktiskt så bra att jag var nära på att avslöja en hemlighet för henne. Fast jag gjorde inte det för jag är rädd att om jag säger det högt så kommer allting förstöras och korthuset rasa. Igen.

Nu ska jag lyssna på black rebel motorcycle club och kanske eventuellt sova eller något.

I want to get away, I wanna fly away

Gör mig galen. Gör mig mer galen. Gör mig sjuk. Det gör mig sjuk.
Vad händer när varje dag är för lång, varje stund är en timme, varje tanke är mindre än ett ord?
Tid är en illusion, kärlek är en illusion, jag är en helvetes djävla illusion!

Ser på samma bilder om och om igen, är det på riktigt? Vad är det jag tittar på? Bilder, en samling färgklickar som sammanfattas som ett motiv någonstans i min högra hjärnhalva. Jag ser, jag tittar, jag förstår inte. Har jag något med det att göra? Har jag varit där? Har jag rört det?
Vänster hjärnhalva säger ”ja, ja det har du. vad är det du inte förstår?”
och höger kontrar ”tiden går för långsamt, det är längre sedan för varje sekund.”

Men jag väntar istället. Låter tiden gå, för varje sekund tar mig närmare en lycklig stund. En sekund närmare, två, tre, fyra..
Är det nu? Är det snart? Är det imorgon? Om en vecka? Om en månad, ett år?
Nej, det är snart. Jag bestämmer att det är snart, lyckan ger inte sig själv, den förtjänas.
Problem löser sig inte själva, det är därför man löser dem.
Mindre än en månad kvar, 15/10. djävla datum är vad det är. Och det bleknar och bleknar. Vilken färg hade din kropp? Vilken färg hade mina ögon? Vilken färg hade himlen? När är det över?
Min vänstra hjärnhalva säger ”snart”, den högra kontrar : ”det går aldrig över. jag minns för evigt”
Alltid varit ensam just den dagen, kan jag få slippa? Det är en..det är en…det är en..onsdag. Lämna mig inte ensam just då, just den sekunden. Klockan två, när man vet. När man vet att det är sju..sju?!!

Sju olyckliga år efter att ha krossat spegeln. Ska turen vända? Jag vill inte ha någon vänd tur, jag vill sluta vinna alla spel.
Men vad spelar det för roll?
Ja, ja, ja, ja, AJ!
Det måste finnas en galet bra anledning till att hjärta rimmar så bra på smärta, att ja blir aj baklänges och att katter alltid landar på sina fötter. Ingenting har någonsin varit slumpen, allt var planerat. Jag kom, jag såg, segrade jag?
Man kan väl åtminstone få ta en huvudroll i sitt eget huvud någon gång? Sluta sätta dig själv åt sidan.

Vet du vad? Jag tänker fira julafton i London.

I’m gonna uh somebody, uh somebody, uh somebody, uh somebody

Just nu skulle jag nog må ganska bra av att sluta tänka och börja sova. Helvete, min hals har ihjäl mig, och jag orkar inte vänta en hel vecka på något som aldrig kommer inträffa och jag kommer aldrig klara mig igenom morgondagen.
FUCK

I wanna kill him, I wanna cut his face. and when it’s over, I know I’ll feel okay

Rädda mig från det här, ge mig klara svar. Jag hatar att vänta, jag borde vänta, jag hatar att vänta.

I must be god’s favourite

Jag har sovit i tolv timmar, jag vill ta vägen någonstans men jag vet inte vart eller vad jag ska göra där.
Ikväll blir det Göteborg.

I don’t know what to do

Det enda jag är helt säker på i nuläget är att jag snart kommer driva mig själv till vansinne enbart med tankar.

lonely soul, busy working overtime

Här sitter man igen, tillsammans med mor min i soffan. Hon kollar på fotboll, jag lyssnar på Oasis. Hon slänger en blick mot mig då och då, besviken tror jag. Över att jag inte kommer vara hemma ikväll heller. Fast hon visste ju att jag skulle fira min 18-årsdag hela helgen, så jag är ganska säker på att hon ”förlåter” mig ändå.

Igår och imorse var märkliga. Ytterst märkliga, men på ett ganska så behagligt sätt tror jag. Eller, nja. Eller jo. Eller?
Jag vet så lite ibland.

Jag har plattat håret och bussen går om en timma. Mot skövde för att, ännu en gång, dricka sig full på dyra drinkar och sliskig cider blandat med ett och annat glas vitt vin. Mingla med människor som vet vem man är, trots att man aldrig pratat med dem förut och bara gilla läget så jävla hårt.
Men hej, vi kanske ses där? (nej. nej. kom inte dit förresten, det är ju MIN dröm)

I feel like a force of nature could make you sing like abird released

Hej, jag är 18.