white

Truth comes down
Strikes me in the eye
Turning seasons within
Brand new nails across my skin
Who am I to imply?

för trött, ord som vindar går rakt igenom, blåser bort.

18 karat Gold

and how we seem to always end up just fine, you and I

”hoppas jag kan komma hem till på fredag nästa vecka”
”stackare, då missar du ju tomteparaden”
”i år igen..”

(jag tycker om min pappa)

Far

please, jean, strung up on ephedrine

Jag har varit så orolig över att Sotis är så mycket med mig nu för tiden. Han är bara det när jag mår dåligt, men fan, jag känner mig ju inte dålig..! Antingen har han föraningar, eller så är det något jag själv inte märker av. Katter är ju lite märkliga när det gäller sånt.
Fast det kan ju vara så att han saknar far lika mycket som jag och därför helt enkelt hänger med mig tills han kommer hem. Egentligen tycker jag om när han är vid mig ändå. There’s nothing like you and I.
Se vad jag ältar! Det är det jag menar, jag är nog en utav de bästa på sådant. Lämna inget bakom dig, jag har fortfarande dåligt samvete för den dagen jag pallade körsbär av min granne… (10 år sedan)

GREY

show no mercy

Åh. Jag antar att det inte är någon idé att bli ledsen över att pappa inte kommer hem i helgen (som han sa att han skulle göra) utan istället, eventuellt, kommer nästa vecka. Men jag saknar honom så innerligt.
Om ändå jag kunde åka dit.
Jag behöver nog prata med någon. Det här håller inte längre

Grey

—–

White

who loves the sun?

Jag spenderade förmiddagen i skolan och eftermiddagen i Skövde tillsammans med Kakan. Det var fruktansvärt välbehövligt. Det som är bra med honom är att både han och jag ältar saker om och om igen utan att någon av oss tröttnar på det, vi är ju likadana liksom. Idag ältade vi samma sak som vi alltid gör, men det kändes lika bra för det. Det kändes bra att för några timmar tänka på något annat än allt det jag skyller mig själv för, när jag i själva verket inte borde göra det.
Det suger. Jag som kände mig bättre nu, piggare, gladare osv. osv. och så springer det förflutna givetvis ikapp mig, gånger 3 dessutom. Jag antar att det måste ligga någon slags anledning bakom, att jag antagligen förtjänar det på något vänster.
Jag måste sova! SOV DÅ! Varför vägrar kroppen?

we need pills to sleep at night, we need lies to make it through the day, we’re not okay

Jag ska strax gå och lägga mig och försöka sova efter en lång kväll. Boken tog hårt på mig, jag får för visso skylla mig själv, för det är inte så att jag har blivit varnad för dess bieffekter, men jag trodde faktiskt inte att det skulle kännas så här.
Jag fryser otroligt mycket, iskalla händer, trots att jag dragit upp elementet, tänt alla ljus jag har och dragit på mig en varm tröja. Det känns som att nägot försvunnit ur mig, eller kanske tillkommit, jag vet faktiskt inte vilket. Det är otroligt tungt, dessutom är jag orolig nu.
(Men frukta ej! Jag är inte den som tar livet av mig, gud nej, jag har ju dödsångest för fan!)

I woke up into a white morning and found myself in thoughts of you
and then I got to think about, how you might think of me
I have this vision of you and I, that someday might be love
I read a book of selflessness and I believe it’s what we have

I went to see you that same day and asked you what you’d done
you told me you’d been busy enough, lying in your bed
I thought of asking you about love, but changed my mind quite fast
why ruin the untold love we have? just to see you mouth the word

instead I went and took your hand, brought you into my white
you’d never seen such clean clean snow, your eyes where like the earth
I smiled and watched you touch the white with firm and gentle hands
and knew that if you treat me like the snow I’ll never have to ask

we walked the streets in your tiny town and you let me hold your hand
I could have blamed it on the cold, but instead said nothing at all
with you I find I’m never out of words, but not in need to speak
’cause you listen to the breaths I take and know just what I mean

the snow is so deep I’ve lost my feet

Ja, det är den verkligen. Jag har åtminstone kunnat hålla mig undan sådana där pinsamma snubblanden som annars är något jag är ganska bra på.
Jag gick och lånade Den unge Werthers lidanden idag, äntligen. Jag har tänkt på att låna den ett tag, vill verkligen läsa Goethe. Sedan tänkte jag kolla upp lite Kafka också när jag ändå håller på och därefter lite marxism. Har legat så lågt med läsandet, behöver jobba upp mitt allmänbildande igen. Dessutom började jag nästan gråta när jag läste slutet av Farväl till vapnen igår och tog det som ett tecken på att böcker verkar bättre än film för min del.
So, that’s it. Nu skall jag läsa.

Black

Jag saknar dig. Flera sår för alltid rivas upp

Gold

I’m on a wire to see your star shine

Fredag.
Mor min åker iväg över helgen, far min är iväg på jobb i Malaysia, det vill säga: det är bara jag och katten hemma for 3 whole days. Jag klagar inte. Inte alls. Fast igår tänkte jag på hur jag skulle må om mina föräldrar skulle dö. Jag menar, jag är alltid glad över att vara ensam hemma, men om det skulle vara permanent skulle jag vara så djävla lycklig då?
Med tanke på att jag bröt ihop i bilen i onsdags då mamma fick hämta mig i lidköping efter att jag hade somnat på bussen och missat att gå av i skara. Mamma höll min hand hela vägen hem och tröstade mig och sa att det inte var någon fara. Vad hade jag tagit mig till om jag inte hade några föräldrar att ringa? Ingen mor som höll min hand och ingen far som skickar stöttande sms från andra sidan jordklotet?
Nej, då hade det nog inte varit så roligt längre, men ändå, jag kommer njuta fullt ut av den här helgen!

(bilden har ingenting med någonting att göra..)