sparkle

I don’t think I’m ever gonna figure it out

Nåväl. Dags att släppa bekymren, skåla med sina kamrater och inbringa det nya året.

to love and to be loved. Let’s just hope that is enough

don’t complicate my piece of mind
Är det verkligen så rättvist att jag alltid ska behöva oroa mig för huruvida de jag bryr mig om lever eller inte?
Det värsta jag kan tänka mig, min mardröm, är att någon ska dö ifrån mig. Sedan Johanna dog kan jag inte tillåta att någon annan försvinner innan mig. Så vad krävs av mig? Jag kan inte ta livet av mig, jag har inte den disciplinen, inte den önskan, men om någon jag bryr mig om planerar att, medvetet, dö ifrån allt… dö ifrån allt INNAN mig, det går inte. Jag kan inte.
Om det är något som kräver mig på energi och livslust, så är det att konstant hotas av förlusten av någon annan.
Så, antingen gör de det, utan förvarning, eller så slutar de att om och om igen hota med det, för jag kan inte orka mer.
De kommer ha ihjäl min själ. Ni har ihjäl min själ.

svart

jingle jangle all of the way, he shot himself on a saturday

Jag hatar dig.
Nu har jag lärt mig den förbannade låten i onödan.
Jag hatar dig.

lost and found

såhär långt har den här dagen varit ganska förvånande på ett otroligt medelklass-sätt.
jag är inne på dagens andra, brittiska långfilm med suspekt handling och vårat kaffe smakar för visso kaffe, men luktar nöt/nougat/choklad (toffifee?)
Fast jag är nöjd ändå, det är ju inget speciellt fel på de suspekta händelserna egentligen, faktum är att jag mest trivs med hela morgonen, trots att jag drömde störande drömmar inatt som gör mig irriterad på mig själv i sömnen. (om det nu kan bli så?)
För er som vill veta vilka filmer det är jag plöjer igenom; ”Stoned” (filmen om Brian Jones i Rolling Stones) och ”Driving Lessons” (om en 17-åring som assisterar en pensionerad skådespelerska..) Film nummer två har definitivt den mest diffusa handlingen av de två, Stoned är ju baserad på verkligheten för det mesta.
Nu dök just ett tillfälle upp i filmen då jag borde ropa på min ömma fader som sitter i rummet bredvid, nämligen en bild på en av hans favoritbilar. Åh, den här familjen alltså!
idag ska jag till skövdetown och träffa dear Jessica. Finally, det har gått för lång tid sedan vi umgicks senast. (åtminstone sedan vi umgicks utan alkoholiserade hjärnor)

se så fagert Götene kan vara ändå, men det gör ingen skillnad på det faktum att jag ändå tänker flytta härifrån så snart jag kan.

ettkus

tvåkus. trekus. fyrkus. femkus. sexkus. sjuk(h)us

Jag har aldrig gillat dietister. De är fulla av skit och alltid överviktiga.

The rose will fade when summer’s gone
The song will fade and I’ll be gone
because my heart is dying too
and it’s all the same to you

no/no

arbetsnamn: Camera (picture perfect)
I’m not free to go
I can’t break loose
I’m stuck right where I am

doing what I do
made to be used
but I can’t say that I complain

I’d say I see their lives
through my eyes
but they just seem like colours to me

it’s red and white
or day and night
I don’t fancy what I see

but let me capture you
you shine a light
you seem like something new
you sence the soul in me
to you I’m more than a toy to throw away
and I could use a friend
someone to love
someone who needs me to
so let this through
and picture perfect, let me capture you

I’ve seen alot
and I have saved
pretty pictures in my memorie

but nothing’s like this
your face
when you’re looking straight at me

and if I had a heart
I promise
I would give it to you

but all I have are parts
put together
by someone designed like you

but let me capture you
I want to remember a pretty thing like this
and even though you leave
I will have you in my memorie and won’t forget your face
perhaps we’ll meet again
somewhere sweet, somewhere clean and true
so let me through
and picture perfect, let me capture you

no/yes

here we go.

yes/no

sixty-nine love songs

Jag tog tag i saker och ting, rörde mig ut i naturen och fotade min omgivning idag. Om det inte hade varit för att jag är så lat så hade jag kanske till och med fått in mina bilder på datorn också, men riktigt så bra gick det inte. Bra gick det, dock och jag är nöjd med ljuset som den här eftermiddagen bringades över lilla, kära Götene.
Nu sitter jag och lyssnar på min senaste upptäckt, Lambchop. jag vet, det låter blodigt som fan i stil med någon slags black metal eller liknande, men faktum är att det är ett gäng från Nashville som lirar country och pop blandat med folkmusik. Det är fucking underbart och de är 13 stycken. Så kvällen är en helt godkänd kväll.
Snart är det nyårsafton och ja.. vad är meningen egentligen?

Inatt ska jag sova!

white light

don’t you turn your cellphone off in church? – It might be God

Jag har just blivit av med den mest rigorösa bakfyllan jag någonsin känt av sedan den dagen jag tog min första klunk alkohol. Ett tag kändes det som att det aldrig skulle gå över, men nu är jag nog bannemig redo att gå på’t igen som man säger här i skaraborg.
Gårdagen var kalasfull och väldigt dyr, trots att man lyckades fjäska till sig en öl av någon vänlig själ.
Efter att ha varit stensäker på att jag skulle byta buss i lidköping, fastnade jag i den jävla staden, ringde till mormor halv fyra på morgonen innan jag kastade in handduken och bedjade min älskade far om skjuts hem. Han ställde upp för sin frysande dotter och körde hem mig från djävulens stad klockan fyra på morgonen.
Efter att ha ätit något föll jag i djup fyllesömn i min ytterst bekväma säng och vaknade med en känsla av att ha blivit rejält överkörd av en lastbil full-lastad med elefanter, ungefär.
Så jag satte mig i soffan, grinade runt på internet och drömde om kaffe till klockan 17, då jag äntligen orkade ta mig från soffan och till köket. Herreminskapare vad dåligt jag har mått, men man mår ju som man förtjänar ibland.

Men nu är det bra och hejsanhoppsan vad jag borde ta mig ut med kameran snart. Imorgon får det nog bli

(det är en katt med på bilden, find him!)