silly me, silly you

I’m a colour reporter (Rose city on the 409)

Okänd, ogripbar, omätbar, är det en beskrivning på livet? Eller bara mörk materia? Svarta hål? Livet kan väl också vara ett svart hål? Jag kan väl också vara ett svart hål?
När jag ser ut genom fönstret känns det som att alla färger har mattats av och börjat tappa sin lyster, ibland tycks de vara helt svart-vita. Är det bara jag, eller börjar världen bli mer och mer hopplös?
En sak är säker, jag börjar bli mer och mer värdelös. Det har bevisats för mig nu och trots att jag vill göra något bra, så har jag tappat för mycket låga för att orka göra något.

but the city’s been bled white