splintered

if I like what I’ve become

Efter att ha kämpat, slagits med sylvassa tänder och klor förlorade jag till slut och blev en i mängden. En likt alla andra. Ännu en med brist på viktiga beståndsdelar, ännu en känslig själ att ta hand om för sveriges sjukvårdssystem.
Det är läskigt. Jag är fortfarande rädd, försöker att inte känna efter, men jag vet ju inte. Just nu kan jag inte veta vad det är jag känner. Allt jag kan göra är att förlita mig på att de lärda vet vad de gör, hur de behandlar mig och hur resultatet blir.
Det här ska inte bli långvarigt.